2 Krönikeboken 16

¹I Asas trettiosjätte regeringsår drog Baesa, Israels kung, upp mot Juda och befäste Rama för att hindra någon från att gå ut eller komma in till Asa, Juda kung.

²Asa tog silver och guld från skattkamrarna i Herrens hus och kungens hus och sände dem till Ben-Hadad, kungen av Aram, som bodde i Damaskus, med detta budskap,

³"Det finns ett förbund mellan dig och mig, liksom mellan min far och din far. Se, jag har sänt dig silver och guld; gå och bryt ditt förbund med Baesa, Israels kung, så att han drar sig tillbaka från mig."

⁴Ben-Hadad lyssnade på kung Asa och sände sina härförare mot Israels städer, och de slog Ijon, Dan, Abel-Majim och alla förrådsstäder i Naftali.

⁵När Baesa hörde om det, slutade han befästa Rama och övergav sitt arbete.

⁶Kung Asa samlade då hela Juda, och de tog bort stenarna och timret från Rama, som Baesa hade byggt med, och med dessa material befäste han Geba och Mispa.

⁷Vid den tiden kom siaren Hanani till Asa, Juda kung, och sade till honom: "Eftersom du har förlitat dig på kungen av Aram och inte förlitat dig på Herren din Gud, har därför Arams kungas armé undkommit din hand.

⁸Hade inte etiopierna och lubierna en väldig armé med otaliga vagnar och ryttare? Ändå, eftersom du litade på Herren, överlämnade han dem i din hand.

⁹Ty Herrens ögon överfar hela jorden för att starkt stödja dem vars hjärta är helt med honom. Du har handlat oklokt i detta; från och med nu kommer du att möta krig."

¹⁰Då blev Asa rasande på siaren och satte honom i fängelse, för han var upprörd över honom för detta. Och Asa förtryckte också några av folket vid den tiden.

¹¹Asas gärningar, från början till slut, är nedtecknade i Juda och Israels kungars bok.

¹²I det trettionionde året av sin regeringstid drabbades Asa av en sjukdom i sina fötter. Hans tillstånd var allvarligt, men även i sin sjukdom sökte han inte Herren, utan vände sig till läkarna.

¹³Så lade sig Asa till vila hos sina fäder. Han dog i det fyrtioförsta året av sin regeringstid.

¹⁴De begravde honom i hans egen grav som han hade huggit ut åt sig själv i Davids stad, och de lade honom på den viloplats som han hade fyllt med kryddor av olika slag blandade av parfymörens konst; och de gjorde en mycket stor eld för honom.