2 Krönikeboken 18

¹Joshafat hade stor rikedom och ära; och han ingick ett äktenskapsförbund med Ahab.

²Några år senare gick han ner till Ahab i Samaria. Och Ahab slaktade många får och oxar för honom och folket som var med honom, och han övertalade honom att dra upp mot Ramot i Gilead.

³Ahab, Israels kung, frågade Joshafat, Juda kung: "Vill du gå med mig i strid mot Ramot i Gilead?" Och han svarade: "Jag är som du, och mitt folk som ditt folk, och vi ska stå med dig i striden."

⁴Joshafat sade dock till Israels kung: "Låt oss först söka Herrens råd."

⁵Så Israels kung samlade profeterna, fyrahundra män, och sade till dem: "Ska vi gå mot Ramot i Gilead för att strida, eller ska jag avstå?" Och de sade: "Dra upp, för Gud ska ge det i kungens hand."

⁶Men Joshafat sade: "Finns det inte längre någon Herrens profet här, så att vi kan fråga honom?"

⁷Då sade Israels kung till Joshafat: "Det finns fortfarande en man genom vilken vi kan fråga Herren, men jag hatar honom, för han profeterar aldrig något gott om mig, utan bara ont. Han är Mika, Imlas son." Men Joshafat sade: "Må kungen inte säga så."

⁸Då kallade Israels kung på en officer och sade: "Hämta snabbt hit Mika, Imlas son."

⁹Nu satt Israels kung och Joshafat, Juda kung, var och en på sin tron, klädda i sina dräkter, och de satt på tröskplatsen vid ingången till Samarias port; och alla profeterna profeterade inför dem.

¹⁰Då tillverkade Sidkia, Kenaanas son, järnhorn åt sig och förklarade: "Så säger Herren: 'Med dessa ska du stånga araméerna tills de är besegrade!'"

¹¹Alla profeterna profeterade också detta och sade: "Dra upp till Ramot i Gilead och lyckas, för Herren ska ge det i kungens hand."

¹²Då talade budbäraren som hade gått för att hämta Mika till honom och sade: "Se, profeternas ord är enhälligt gynnsamma för kungen. Så låt ditt ord vara som en av dem, och tala gynnsamt."

¹³Men Mika sade: "Så sant Herren lever, jag ska tala vad min Gud säger."

¹⁴När han kom till kungen, sade kungen till honom: "Mika, ska vi gå i strid mot Ramot i Gilead, eller ska jag avstå?" Han sade: "Dra upp och lyckas, för de ska ges i din hand!"

¹⁵Då sade kungen till honom: "Hur många gånger måste jag få dig att svära att du inte ska säga mig annat än sanningen i Herrens namn?"

¹⁶Så han sade: "Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde; och Herren sade: 'Dessa har ingen herre. Var och en ska återvända till sitt hus i fred.'"

¹⁷Då sade Israels kung till Joshafat: "Sade jag inte till dig att han inte skulle profetera något gott om mig, utan bara ont?"

¹⁸Mika sade: "Hör därför Herrens ord. Jag såg Herren sitta på sin tron, och hela himlens här stod på hans högra och på hans vänstra sida.

¹⁹Och Herren sade: 'Vem ska locka Ahab, Israels kung, att gå upp och falla vid Ramot i Gilead?' Och en sade så, medan en annan sade så.

²⁰Då kom en ande fram och stod inför Herren och sade: 'Jag ska övertala honom.' Och Herren sade till honom: 'På vilket sätt?'

²¹Han sade: 'Jag ska gå och vara en lögnens ande i alla hans profeters mun.' Då sade han: 'Du ska locka honom, och du ska också lyckas. Gå och gör så.'

²²Se nu, Herren har lagt en lögnens ande i dessa dina profeters mun; för Herren har förkunnat olycka över dig."

²³Då kom Sidkia, Kenaanas son, fram och slog Mika på kinden och sade: "Hur gick Herrens ande från mig för att tala till dig?"

²⁴Mika sade: "Se, du ska få se den dagen när du går från ett inre rum till ett annat för att gömma dig."

²⁵Då befallde Israels kung: "Ta Mika tillbaka till Amon, stadens guvernör, och till Joas, kungens son,

²⁶och säg: 'Så säger kungen: "Sätt denna man i fängelse, och ge honom bara bröd och vatten tills jag återvänder i fred."’"

²⁷Men Mika sade: "Om du verkligen återvänder i fred, har Herren inte talat genom mig." Och han sade: "Lyssna, alla ni folk!"

²⁸Så drog Israels kung och Joshafat, Juda kung, upp till Ramot i Gilead.

²⁹Och Israels kung sade till Joshafat: "Jag ska förkläda mig och gå in i striden, men du ta på dig dina kungliga kläder." Så förklädde sig Israels kung, och de gick in i striden.

³⁰Nu hade Arams kung befallt sina vagnkaptener och sagt: "Strid inte med någon, liten eller stor, utom Israels kung ensam."

³¹Så när vagnkaptenerna såg Joshafat, sade de: "Det är Israels kung!" Och de vände sig för att strida mot honom, men Joshafat ropade, och Herren hjälpte honom, och Gud avledde dem från honom.

³²När vagnkaptenerna insåg att det inte var Israels kung, vände de tillbaka från att förfölja honom.

³³Nu drog en man sin båge på måfå och träffade Israels kung i en fog i rustningen. Så han sade till sin vagnförare: "Vänd om och ta mig ur striden, för jag är svårt sårad."

³⁴Striden rasade den dagen, och Israels kung höll sig uppe i sin vagn mot araméerna till kvällen; och vid solnedgången dog han.