2 Krönikeboken 20

¹Efter dessa händelser kom Moabs söner och Ammons söner, tillsammans med några av meuniterna, för att föra krig mot Joshafat.

²Budbärare kom och informerade Joshafat och sade, ”En stor här närmar sig dig från andra sidan havet, från Aram; och se, de är i Haseson-Tamar (det är En-Gedi).”

³Joshafat blev rädd och vände sin uppmärksamhet till att söka Herren; och han utlyste en fasta i hela Juda.

⁴Så samlades Juda för att söka hjälp från Herren; folk kom även från alla städer i Juda för att söka Herren.

⁵Joshafat stod då i Judas och Jerusalems församling, i Herrens hus framför den nya förgården,

⁶och han sade, ”Herre, våra förfäders Gud, är Du inte Gud i himlarna? Och råder Du inte över alla nationernas riken? Kraft och makt är i Din hand, och ingen kan stå emot Dig.

⁷Fördrev Du inte, vår Gud, invånarna i detta land inför Ditt folk Israel, och gav det till avkomlingarna av Din vän Abraham för evigt?

⁸De har bosatt sig i det och har byggt en helgedom för Ditt namn och sagt,

⁹’Om en olycka kommer över oss, vare sig genom svärd, dom, pest eller hungersnöd, ska vi stå inför detta hus och inför Dig (för Ditt namn är i detta hus), och ropa till Dig i vår nöd, och Du kommer att höra och rädda oss.’

¹⁰Se nu, Ammons söner, Moab och Seirs berg, som Du inte lät Israel invadera när de kom ut ur Egyptens land (för de vek av från dem och förstörde dem inte),

¹¹se hur de återgäldar oss genom att komma för att driva oss ut från Din egendom, som Du har gett oss som arv.

¹²Vår Gud, kommer Du inte att döma dem? För vi är maktlösa inför denna stora mängd som kommer mot oss; och vi vet inte vad vi ska göra, men våra ögon är på Dig.”

¹³Hela Juda stod inför Herren, med sina spädbarn, sina hustrur och sina barn.

¹⁴Då, medan församlingen var samlad, kom Herrens Ande över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jeiel, son till Mattanja, en levit av Asafs söner;

¹⁵och han sade, ”Lyssna, hela Juda och Jerusalems invånare, och kung Joshafat: detta är vad Herren säger till er: ’Var inte rädda eller modlösa på grund av denna stora mängd, för striden är inte er utan Guds.

¹⁶I morgon, gå ner mot dem. Se, de kommer att stiga upp vid Sissas höjd, och ni kommer att finna dem vid slutet av dalen framför Jeruels öken.

¹⁷Ni behöver inte strida i denna strid; inta er position, stå fasta och se Herrens räddning på er vägnar, Juda och Jerusalem. Var inte rädda eller modlösa; i morgon, gå ut för att möta dem, för Herren är med er.’”

¹⁸Joshafat böjde sitt ansikte mot marken, och hela Juda och Jerusalems invånare föll ner inför Herren och tillbad Herren.

¹⁹Levitterna, från Kehatiternas och Koraiternas ättlingar, reste sig för att prisa Herren, Israels Gud, med mycket hög röst.

²⁰De steg upp tidigt på morgonen och gick ut till Tekoas öken; och när de gick ut, stod Joshafat och sade, ”Lyssna till mig, Juda och Jerusalems invånare: Sätt er tillit till Herren er Gud och ni kommer att bestå. Sätt er tillit till Hans profeter, och lyckas.”

²¹Efter att ha rådgjort med folket, utsåg han dem som sjöng till Herren och dem som prisade Honom i helig skrud, när de gick ut framför armén och sade, ”Tacka Herren, ty Hans trofasthet varar för evigt.”

²²När de började sjunga och prisa, satte Herren bakhåll mot Ammons söner, Moab och Seirs berg, som hade kommit mot Juda; så de blev slagna.

²³För Ammons och Moabs söner reste sig mot invånarna i Seirs berg och förintade dem fullständigt; och när de hade gjort slut på invånarna i Seir, vände de sig mot varandra och förintade varandra.

²⁴När Juda kom till vakttornet i öknen, vände de sig mot mängden, och se, där låg lik på marken, och ingen hade undkommit.

²⁵När Joshafat och hans folk kom för att samla bytet, fann de mycket bland dem, inklusive gods, kläder och värdefulla saker som de tog för sig själva, mer än de kunde bära. Och de samlade bytet i tre dagar eftersom det var så mycket.

²⁶På den fjärde dagen samlades de i Berakas dal, för där välsignade de Herren. Därför kallade de den platsen ”Berakas dal” än idag.

²⁷Varje man i Juda och Jerusalem återvände med Joshafat i spetsen, återvände till Jerusalem med glädje, för Herren hade fått dem att glädjas över sina fiender.

²⁸De gick in i Jerusalem med harpor, lyror och trumpeter, och gick till Herrens hus.

²⁹Och Guds fruktan var över alla ländernas riken när de hörde att Herren hade kämpat mot Israels fiender.

³⁰Så var Joshafats rike i fred, för hans Gud gav honom ro på alla sidor.

³¹Joshafat började sitt styre över Juda vid trettiofem års ålder. Han regerade i Jerusalem i tjugofem år. Hans mor var Asuba, dotter till Shilhi.

³²Han vandrade i sin far Asas väg och avvek inte från den, gjorde vad som var rätt i Herrens ögon.

³³Endast, de höga platserna avlägsnades inte; folket hade fortfarande inte vänt sina hjärtan till sina fäders Gud.

³⁴Nu är resten av Joshafats gärningar, från den första till den sista, se, de är skrivna i Jehus, Hananis sons, krönikor, som är nedtecknade i Israels kungars bok.

³⁵Efter detta ingick Joshafat, Juda kung, en allians med Ahasja, Israels kung. Han handlade ogudaktigt genom att göra så.

³⁶Således allierade han sig med honom för att bygga skepp för att gå till Tarshish, och de byggde skeppen i Esjon-Geber.

³⁷Elieser, son till Dodavahu från Maresa, profeterade mot Joshafat och sade, ”Eftersom du har allierat dig med Ahasja, har Herren förstört dina verk.” Som ett resultat bröts skeppen sönder och kunde inte gå till Tarshish.