2 Krönikeboken 28

¹Ahas var tjugo år gammal när han blev kung, och han regerade i sexton år i Jerusalem; och han gjorde inte det som var rätt i Herrens ögon, som hans fader David hade gjort.

²Istället vandrade han på Israels kungars vägar, och han gjorde också gjutna bilder för Baalerna.

³Dessutom tände han rökelse i Ben-Hinnoms dal, och brände sina söner i elden, i enlighet med de avskyvärda sederna hos de folk som Herren hade drivit ut framför Israels söner.

⁴Han offrade och tände rökelse på offerhöjderna, på kullarna och under varje grönskande träd.

⁵Därför överlämnade Herren hans Gud honom till Arams kung; och de besegrade honom och förde många av hans folk i fångenskap till Damaskus. Och han överlämnades också till Israels kung, som tillfogade honom ett stort nederlag.

⁶För Pekach, Remaljas son, dödade etthundratjugo tusen i Juda på en dag, alla tappra män, eftersom de hade övergett Herren sina fäders Gud.

⁷Och Sikri, en mäktig man från Efraim, dödade Maaseja, kungens son, Asrikam, ledaren för huset, och Elkana, den andre efter kungen.

⁸Och Israels söner förde bort tvåhundratusen av sina bröder som fångar, kvinnor, söner och döttrar; och de tog mycket byte från dem och förde bytet till Samaria.

⁹Men en Herrens profet vid namn Oded var där; han närmade sig armén som återvände till Samaria och sade till dem, "Se, eftersom Herren, era fäders Gud, var missnöjd med Juda, har han överlämnat dem i era händer, och ni har dödat dem i ett raseri som nått upp till himlen.

¹⁰Och nu säger ni att ni ska föra Judas och Jerusalems söner i underkastelse som manliga och kvinnliga slavar åt er själva? Se, är ni inte också skyldiga inför Herren er Gud?

¹¹Lyssna nu till mig och återlämna fångarna som ni tog från era bröder, för Herrens brinnande vrede är emot er."

¹²Då reste sig några av Efraims söners ledare—Asarja, Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Jechizkia, Shallums son, och Amasa, Hadlais son—mot dem som kom från striden,

¹³och sade till dem, "Ni får inte föra fångarna hit, för ni föreslår att dra skuld över oss inför Herren, genom att lägga till våra synder och vår skuld; för vår skuld är stor, och Herrens brinnande vrede är emot Israel."

¹⁴Så de beväpnade männen lämnade fångarna och bytet inför officerarna och hela församlingen.

¹⁵Sedan reste sig de män som var utsedda vid namn och tog fångarna, och de klädde alla deras nakna från bytet, gav dem kläder och sandaler, matade dem och gav dem dryck, smorde dem med olja, ledde alla deras svaga på åsnor, och förde dem till Jeriko, palmstaden, till deras bröder. Sedan återvände de till Samaria.

¹⁶Under den perioden sökte kung Ahas hjälp från Assyriens kungar.

¹⁷För edomiterna hade återigen kommit och attackerat Juda, och fört bort fångar.

¹⁸Filistéerna hade också invaderat låglandets städer och Negev i Juda, och hade tagit Bet-Semes, Ajalon, Gederot, Soko med dess byar, Timna med dess byar, och Gimzo med dess byar, och de bosatte sig där.

¹⁹För Herren sänkte Juda på grund av Ahas, Israels kung, för han hade orsakat oordning i Juda och var mycket otrogen mot Herren.

²⁰Så kom Tiglat-Pileser, Assyriens kung, emot honom och förtryckte honom istället för att stödja honom.

²¹Även om Ahas tog en del från Herrens hus, från kungens hus och officerarna, och gav det till Assyriens kung, hjälpte det honom inte.

²²Nu i hans nöd blev denne samme kung Ahas ännu mer otrogen mot Herren.

²³För han offrade till Damaskus gudar som hade besegrat honom, och sade, "Eftersom Arams kungars gudar hjälpte dem, ska jag offra till dem så att de hjälper mig." Men de blev hans och hela Israels fall.

²⁴Dessutom, när Ahas samlade ihop Guds hus redskap, skar han sönder Guds hus redskap; och han stängde dörrarna till Herrens hus, och gjorde altaren åt sig själv i varje hörn av Jerusalem.

²⁵I varje stad i Juda etablerade han offerhöjder för att bränna rökelse åt andra gudar, och väckte Herrens, sina fäders Guds, vrede.

²⁶Beträffande resten av hans gärningar och alla hans handlingar, från de första till de sista, se, de är nedtecknade i boken om Juda och Israels kungar.

²⁷Så lade sig Ahas till vila med sina fäder, och de begravde honom i staden, i Jerusalem, för de förde honom inte till Israels kungars gravar; och hans son Hiskia blev kung i hans ställe.