2 Korintierbrevet 1

¹Från Paulus, en apostel av Kristus Jesus genom Guds vilja, och vår broder Timoteus, Till Guds församling i Korinth, tillsammans med alla de heliga i hela Akaia:

²Må ni få nåd och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

³Lovad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud,

⁴Som tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi kan trösta dem som är i svårigheter med den tröst vi själva får av Gud.

⁵Ty liksom vi överflödande delar Kristi lidanden, så överflödar också vår tröst genom Kristus.

⁶Men om vi möter svårigheter, är det för er tröst och frälsning; eller om vi blir tröstade, är det för er tröst, som hjälper er att tålmodigt uthärda samma lidanden som vi upplever;

⁷Och vårt hopp för er är orubbligt, eftersom vi vet att ni deltar i våra lidanden, så deltar ni också i vår tröst.

⁸Ty vi vill inte att ni ska vara ovetande, bröder och systrar, om de svårigheter vi mötte i Asien, där vi blev belastade bortom vår förmåga att uthärda, så mycket att vi till och med misströstade om livet.

⁹Ja, vi kände att vi hade fått dödsdomen, så att vi inte skulle förlita oss på oss själva utan på Gud, som uppväcker de döda;

¹⁰Som räddade oss från en så farlig dödsfara, och kommer att fortsätta rädda oss. På Honom har vi satt vårt hopp, och Han kommer än att rädda oss,

¹¹Om ni också deltar i att hjälpa oss genom era böner, så att tack kan ges av många personer på våra vägnar för den nåd som skänkts oss genom mångas böner.

¹²Ty vår stolthet är detta, vårt samvetes vittnesbörd, att vi i helighet och gudomlig uppriktighet, inte i världslig visdom utan i Guds nåd, har uppträtt i världen, och särskilt mot er.

¹³Ty vi skriver inget annat till er än vad ni läser och förstår, och jag hoppas att ni ska förstå fullt ut,

¹⁴Precis som ni också delvis förstod oss, att vi är er stolthet liksom ni också är vår, på vår Herre Jesu dag.

¹⁵I denna tillförsikt hade jag först för avsikt att besöka er, så att ni skulle bli välsignade två gånger;

¹⁶Det vill säga, att passera er väg till Makedonien, och åter från Makedonien komma till er, och av er bli hjälpt på min väg till Judeen.

¹⁷Därför, var jag inte obeslutsam när jag hade för avsikt att göra detta, eller vad jag planerar, planerar jag enligt mänskliga normer, så att med mig blir både "Ja, ja" och "Nej, nej"?

¹⁸Men som Gud är trofast, är vårt budskap till er inte en blandning av "Ja och nej."

¹⁹Ty Guds Son, Kristus Jesus, som förkunnades bland er av oss—av mig och Silvanus och Timoteus—var inte en blandning av "Ja och nej," utan har alltid varit "Ja" i Honom.

²⁰Ty alla Guds löften finner sitt "Ja" i Honom; därför genom Honom uttalar vi vårt "Amen" till Guds ära.

²¹Det är Gud som befäster både oss och er i Kristus. Han har smort oss,

²²Som också satte sitt ägandemärke på oss och lade sin Ande i våra hjärtan som en garanti.

²³Men jag kallar Gud som mitt vittne, att det var för att skona er som jag inte återvände till Korinth.

²⁴Inte för att vi har herravälde över er tro, utan vi arbetar med er för er glädje; ty genom tron står ni fasta.