2 Korintierbrevet 11

¹Jag hoppas att ni har tålamod med mig i lite dårskap; ni gör det faktiskt redan.

²För jag är djupt bekymrad för er med en gudomlig omsorg; för jag har lovat er till en man, för att presentera er som en ren brud för Kristus.

³Men jag är rädd att, liksom ormen bedrog Eva med sin list, era sinnen ska ledas bort från uppriktig och ren hängivenhet till Kristus.

⁴För om någon kommer och predikar en annan Jesus som vi inte har predikat, eller ni tar emot en annan ande som ni inte har tagit emot, eller ett annat evangelium som ni inte har accepterat, tolererar ni detta mycket väl!

⁵För jag anser mig inte på något sätt vara underlägsen dessa mest framstående apostlar.

⁶Men även om jag saknar skicklighet i att tala, saknar jag inte kunskap; faktiskt har vi på alla sätt gjort detta klart för er i alla ting.

⁷Eller gjorde jag fel genom att förnedra mig själv så att ni kunde upphöjas, eftersom jag predikade Guds evangelium för er utan kostnad?

⁸Jag tog stöd från andra församlingar, accepterade deras hjälp för att tjäna er;

⁹Och när jag var hos er och i behov, belastade jag ingen; för när bröderna kom från Makedonien, försåg de helt mitt behov, och i allt höll jag mig från att vara en börda för er, och kommer att fortsätta göra så.

¹⁰Med Kristi sanning inom mig, förklarar jag att denna min skryt inte kommer att tystas i Achaias regioner.

¹¹Är det för att jag inte älskar er? Gud vet djupet av min kärlek för er.

¹²Men vad jag gör kommer jag att fortsätta göra, så att jag kan eliminera möjligheten för dem som vill ha en möjlighet att betraktas precis som vi är i frågan om vilket de skryter.

¹³För sådana män är falska apostlar, bedrägliga arbetare, som utger sig för att vara Kristi apostlar.

¹⁴Ingen förvåning, för även Satan utger sig för att vara en ljusets ängel.

¹⁵Därför är det inte förvånande om hans tjänare också utger sig för att vara rättfärdighetens tjänare, vars slut kommer att vara enligt deras gärningar.

¹⁶Återigen säger jag, låt ingen tro att jag är dåraktig; men om ni gör det, acceptera mig även som dåraktig, så att jag också kan skryta lite.

¹⁷Vad jag säger, säger jag inte som Herren skulle, utan snarare i en anda av dårskap, med denna skrytsamhetens tillförsikt.

¹⁸Eftersom många skryter enligt världsliga normer, kommer jag också att skryta.

¹⁹För ni, som är så visa, uthärdar gärna de dåraktiga.

²⁰För ni tolererar det om någon förslavar er, förbrukar er, utnyttjar er, upphöjer sig själv, eller slår er i ansiktet.

²¹Till min ånger måste jag medge att vi har varit svaga i jämförelse. Men i vilket avseende någon annan är djärv—jag talar i dårskap—är jag också djärv.

²²Är de hebreer? Det är jag också. Är de israeliter? Det är jag också. Är de ättlingar till Abraham? Det är jag också.

²³Är de Kristi tjänare?—Jag talar som om jag vore från mina sinnen—jag ännu mer: i mycket fler arbeten, i mycket fler fängelser, slagen otaliga gånger, ofta i livsfara.

²⁴Fem gånger fick jag av de judiska myndigheterna fyrtio slag minus ett.

²⁵Vid tre tillfällen blev jag slagen med spön, en gång blev jag stenad, och tre gånger led jag skeppsbrott; jag tillbringade en natt och en dag drivande på havet.

²⁶Jag har varit på frekventa resor, i faror från floder, faror från rövare, faror från mitt eget folk, faror från hedningarna, faror i staden, faror i vildmarken, faror till sjöss, faror bland falska bröder;

²⁷Jag har varit i arbete och svårigheter, genom många sömnlösa nätter, i hunger och törst, ofta utan mat, i kyla och utsatthet.

²⁸Förutom sådana yttre saker, finns den dagliga pressen på mig av oro för alla församlingarna.

²⁹Vem är svag utan att jag delar den svagheten? Vem leds in i synd utan min intensiva oro?

³⁰Om jag måste skryta, kommer jag att skryta om alla de saker som visar min svaghet.

³¹Gud och Fadern till vår Herre Jesus, som är evigt välsignad, vet att jag inte ljuger.

³²I Damaskus, guvernören under kung Aretas bevakade Damaskenernas stad för att fånga mig,

³³och jag blev nedsläppt i en korg genom ett fönster i muren, och undkom så hans händer.