Daniel 10

¹I det tredje året av Kyros, kungen av Persien, blev en uppenbarelse given till Daniel, som också var känd som Belteshassar. Budskapet var sant och handlade om en betydande konflikt. Han förstod budskapet och hade insikt i synen.

²Under den tiden sörjde jag, Daniel, i tre hela veckor.

³Jag avstod från att äta någon rik mat; varken kött eller vin kom in i min mun, och jag använde inga salvor förrän de tre veckorna hade gått.

⁴På den tjugofjärde dagen i den första månaden, när jag stod vid stranden av den stora floden, Tigris,

⁵lyfte jag mina ögon och såg en man klädd i linne, med ett bälte av rent guld från Ufas runt sin midja.

⁶Hans kropp var som topas, hans ansikte lyste som blixten, hans ögon var som flammande facklor, hans armar och fötter glänste som polerad brons, och hans röst var som ljudet av en mängd.

⁷Jag, Daniel, var den enda som såg synen; männen med mig såg den inte, men en stor fruktan föll över dem, och de flydde för att gömma sig.

⁸Således blev jag ensam kvar, stirrande på denna stora syn; min styrka övergav mig, min hy blev dödsblek, och jag var kraftlös.

⁹Sedan hörde jag ljudet av hans ord, och medan jag lyssnade, föll jag i djup sömn, med ansiktet mot marken.

¹⁰Plötsligt rörde en hand vid mig och fick mig att darra på mina händer och knän.

¹¹Han talade till mig och sade: "Daniel, du som är högt värderad, var uppmärksam på de ord jag nu ska tala till dig. Res dig upp, för jag har nu blivit sänd till dig." När han talade detta till mig, reste jag mig upp darrande.

¹²Han fortsatte: "Var inte rädd, Daniel. Från den första dagen du satte ditt hjärta på att förstå och ödmjukade dig inför din Gud, blev dina ord hörda, och jag har kommit som svar på dem.

¹³Men fursten över Persiens rike stod emot mig i tjugoen dagar. Då kom Mikael, en av de främsta furstarna, för att hjälpa mig, för jag hade blivit kvarhållen där med Persiens kungar.

¹⁴Jag har kommit för att förklara för dig vad som kommer att hända ditt folk i de kommande dagarna, för synen gäller en framtida tid."

¹⁵När han talade dessa ord till mig, böjde jag mitt ansikte mot marken och var stum.

¹⁶Sedan rörde en som liknade en människa vid mina läppar, och jag öppnade min mun för att tala. Jag sade till den som stod framför mig: "Min herre, jag är överväldigad av ångest på grund av synen, och jag känner mig mycket svag.

¹⁷Hur kan jag, din tjänare, samtala med dig, min herre? Min styrka är borta, och jag kan knappt andas."

¹⁸Återigen rörde den som hade utseendet av en man vid mig och stärkte mig.

¹⁹Han sade: "Var inte rädd, du som är högt uppskattad. Frid vare med dig; var stark nu, var stark." När han talade till mig, blev jag stärkt och sade: "Låt min herre tala, för du har gett mig styrka."

²⁰Sedan sade han: "Förstår du varför jag har kommit till dig? Jag måste snart återvända för att strida mot fursten av Persien, och när jag lämnar, kommer fursten av Grekland;

²¹men först ska jag berätta för dig vad som är inskrivet i Sanningens bok. Ingen stöder mig mot dessa krafter utom Mikael, din furste.