Predikaren 6

¹Jag har sett ett ont under solen, och det är vanligt bland människorna:

²Gud ger människor rikedom, välstånd och ära, så att de inte saknar något som deras hjärta önskar, men Gud tillåter dem inte att njuta av det, och istället njuter en främling av det. Detta är fåfänglighet och en svår olycka.

³Om en man har hundra barn och lever många år, oavsett hur länge, men han kan inte njuta av sin rikedom och inte får en ordentlig begravning, då säger jag att ett dödfött barn har det bättre än han.

⁴För det kommer i fåfänglighet och går bort i mörker, och dess namn är insvept i mörker.

⁵Även om det inte har sett solen eller känt något, finner det mer vila än den mannen.

⁶Även om han lever två tusen år men inte njuter av sitt välstånd—går inte alla till samma plats?

⁷All ens möda är för munnen, men aptiten blir aldrig mättad.

⁸Vilken fördel har den vise över dåren? Vilken nytta har den fattige av att veta hur man ska bete sig bland de levande?

⁹Bättre är vad ögonen ser än begärets vandring. Detta är också fåfänglighet, ett jagande efter vind.

¹⁰Vad som än finns har redan blivit namngivet, och vad människan är har blivit känt; ingen kan kämpa mot den som är mäktigare.

¹¹Ju fler ord, desto större fåfänglighet, och vilken nytta är det för någon?

¹²För vem vet vad som är gott för en person i livet, under de få och fåfängliga dagar de passerar som en skugga? Vem kan informera dem om vad som kommer att ske under solen efter att de är borta?