Predikaren 9

¹Jag betraktade allt detta och fastslog att de rättfärdiga, de visa och deras gärningar är i Guds händer. Ändå vet ingen om kärlek eller hat väntar dem.

²Alla delar samma öde: de rättfärdiga och de ogudaktiga, de goda och de onda, de rena och de orena, de som offrar och de som inte gör det. Som det är med de goda, så är det med syndaren; den som svär en ed är som den som fruktar att svära.

³Detta är det onda i allt som sker under solen: samma öde drabbar alla. Dessutom är människors hjärtan fyllda med ondska, och galenskap bor i deras hjärtan medan de lever, och därefter förenas de med de döda.

⁴För den som är bland de levande finns det hopp; ja, en levande hund är bättre än ett dött lejon.

⁵De levande vet att de ska dö, men de döda vet ingenting; de har ingen vidare belöning, och även deras minne är glömt.

⁶Deras kärlek, deras hat och deras iver har sedan länge försvunnit; aldrig mer kommer de att ha del i något som händer under solen.

⁷Gå då, ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med ett glatt hjärta, för Gud har redan godkänt dina gärningar.

⁸Se till att dina kläder alltid är vita, och låt inte olja saknas på ditt huvud.

⁹Njut av livet med din älskade hustru alla dagar av ditt fåfängliga liv som Gud har gett dig under solen—alla dina fåfängliga dagar. För detta är din del i livet och i ditt arbete under solen.

¹⁰Vadhelst din hand finner att göra, gör det med all din kraft, för i Sheol, dit du går, finns varken aktivitet eller planering eller kunskap eller visdom.

¹¹Jag observerade återigen under solen att loppet inte är för de snabba, inte heller striden för de starka, inte heller kommer bröd till de visa, eller rikedom till de insiktsfulla, eller ynnest till de skickliga; men tid och slump drabbar dem alla.

¹²Ingen vet när deras tid kommer: som fiskar fångade i ett förrädiskt nät, eller fåglar fångade i en snara, så snärjs människor vid en ond tid när den plötsligt faller över dem.

¹³Jag såg också detta exempel på visdom under solen, och det imponerade mig stort:

¹⁴Det fanns en liten stad med få invånare, och en stor kung kom mot den, omringade den och byggde stora belägringsverk mot den.

¹⁵I den bodde en fattig men vis man, och han räddade staden genom sin visdom. Ändå kom ingen ihåg den fattige mannen.

¹⁶Så jag sade, "Visdom är bättre än styrka." Ändå föraktas den fattige mannens visdom, och hans ord hörs inte längre.

¹⁷De tysta orden från de visa bör höras mer än ropen från en härskare bland dårar.

¹⁸Visdom överträffar krigets vapen, ändå kan en enda syndare förstöra mycket gott.