1 Moseboken 21

¹Herren var uppmärksam på Sara som Han hade talat, och Herren uppfyllde för Sara vad Han hade lovat.

²Sara blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, vid den tid Gud hade bestämt för honom.

³Abraham gav sin son namnet Isak, den son som Sara hade fött åt honom.

⁴Abraham omskar sin son Isak när han var åtta dagar gammal, enligt Guds befallning.

⁵Abraham var hundra år gammal när hans son Isak föddes.

⁶Sara sade, "Gud har gett mig skratt, och alla som hör det kommer att dela min glädje."

⁷Hon sade också, "Vem skulle ha sagt till Abraham att Sara skulle amma barn? Ändå har jag gett honom en son på hans ålderdom."

⁸Barnet växte och blev avvant, och Abraham firade med en stor fest den dag Isak blev avvand.

⁹Sara såg Hagar den egyptiska kvinnans son, som hon hade fött åt Abraham, håna.

¹⁰Hon sade till Abraham, "Driv ut denna slavkvinna och hennes son, för slavinnans son ska inte dela arvet med min son Isak."

¹¹Detta bekymrade Abraham mycket på grund av hans son.

¹²Men Gud sade till Abraham, "Var inte bedrövad över pojken och din slavkvinna. Lyssna på Sara, för genom Isak ska dina ättlingar nämnas.

¹³Jag ska också göra slavkvinnans son till ett folk, eftersom han är din ättling."

¹⁴Tidigt nästa morgon tog Abraham bröd och en vattenlädersäck och gav dem till Hagar, lade dem på hennes axel, och skickade iväg henne med pojken. Hon gav sig av och vandrade i öknen Beersheba.

¹⁵När vattnet i lädersäcken var slut, lade hon pojken under en av buskarna.

¹⁶Hon gick och satte sig mittemot honom, ungefär ett bågskott bort, och sade, "Jag kan inte se på när pojken dör." Och hon satt där och höjde sin röst och grät.

¹⁷Gud hörde pojkens rop, och Guds ängel ropade till Hagar från himlen, "Vad bekymrar dig, Hagar? Frukta inte, för Gud har hört pojkens röst där han är.

¹⁸Stå upp, lyft upp pojken och håll honom vid handen, för jag ska göra honom till ett stort folk."

¹⁹Gud gjorde så att hon såg en vattenbrunn. Hon gick och fyllde lädersäcken med vatten och gav pojken att dricka.

²⁰Gud var med pojken när han växte upp. Han bodde i öknen och blev en bågskytt.

²¹Han bodde i öknen Paran, och hans mor fann honom en hustru från Egypten.

²²Under den perioden sade Abimelek och Pikol, hans härförare, till Abraham, "Gud är med dig i allt du gör.

²³Nu svär mig här inför Gud att du inte ska bedra mig eller mina ättlingar. Visa samma vänlighet mot mig och det land där du bor som jag har visat dig."

²⁴Abraham sade, "Jag svär det."

²⁵Sedan klagade Abraham till Abimelek om en vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit.

²⁶Abimelek svarade, "Jag vet inte vem som har gjort detta. Du har inte informerat mig, och jag hörde om det först idag."

²⁷Så Abraham tog får och boskap och gav dem till Abimelek, och de två männen slöt ett förbund.

²⁸Abraham valde ut sju tacklamm från flocken.

²⁹Abimelek frågade Abraham, "Vad betyder dessa sju tacklamm som du har ställt åt sidan?"

³⁰Han svarade, "Acceptera dessa sju lamm från min hand som ett vittnesbörd om att jag har grävt denna brunn."

³¹Därför kallades den platsen Beersheba, eftersom de båda svor en ed där.

³²Efter att ha slutit ett förbund i Beersheba, återvände Abimelek och Pikol, hans härförare, till filistéernas land.

³³Abraham planterade ett tamariskträd i Beersheba, och där åkallade han Herrens namn, den Evige Guden.

³⁴Och Abraham bodde i filistéernas land under en lång tid.