1 Moseboken 37

¹Jakob bodde i det land där hans far hade bott som främling, i Kanaans land.

²Detta är berättelsen om Jakobs släkt. Josef, sjutton år gammal, vallade fåren med sina bröder, Bilhas och Silpas söner, hans fars hustrur. Josef förde en dålig rapport om dem till deras far.

³Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner, eftersom han var sonen till hans ålderdom; och han gjorde honom en mantel i många färger.

⁴När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla dem, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.

⁵Josef hade en dröm, och när han berättade den för sina bröder, hatade de honom ännu mer.

⁶Han sade till dem: "Lyssna, jag ber er, till denna dröm jag har haft:

⁷Vi band kärvar på fältet, och plötsligt reste sig min kärve och stod upprätt, medan era kärvar samlades runt och bugade sig för min kärve."

⁸Hans bröder sade till honom: "Tror du verkligen att du ska härska över oss? Ska du verkligen råda över oss?" Så de hatade honom ännu mer för hans drömmar och hans ord.

⁹Sedan hade han en annan dröm och berättade den för sina bröder. "Lyssna," sade han, "jag har haft en annan dröm, och den här gången bugade sig solen, månen och elva stjärnor för mig."

¹⁰När han berättade det för sin far och sina bröder, tillrättavisade hans far honom och sade: "Vad är detta för dröm du har haft? Ska din mor och jag och dina bröder verkligen komma och buga oss till marken inför dig?"

¹¹Hans bröder avundades honom, och hans far lät inte saken gå ur sitt sinne.

¹²Hans bröder gick för att valla sin fars hjord nära Sikem.

¹³Israel sade till Josef: "Vallar inte dina bröder hjorden nära Sikem? Kom, jag ska sända dig till dem." Josef svarade: "Jag går."

¹⁴Han sade till honom: "Gå nu och se om det står väl till med dina bröder och med hjorden, och kom tillbaka med besked till mig." Så han sände honom från Hebrons dal, och han kom till Sikem.

¹⁵En man fann honom irra omkring på fälten och frågade honom: "Vad letar du efter?"

¹⁶Han svarade: "Jag letar efter mina bröder; kan du säga mig var de vallar hjorden?"

¹⁷Mannen sade: "De har dragit vidare härifrån; jag hörde dem säga, 'Låt oss gå till Dotan.'" Så Josef gick efter sina bröder och fann dem i Dotan.

¹⁸När de såg honom på avstånd, innan han nådde dem, planerade de att döda honom.

¹⁹De sade till varandra: "Här kommer denne drömmare!

²⁰Kom nu, låt oss döda honom och kasta honom i en av dessa gropar; vi kan säga att ett vilddjur har ätit upp honom. Då får vi se vad det blir av hans drömmar."

²¹Men Ruben hörde detta och försökte rädda honom ur deras händer. "Låt oss inte ta hans liv," sade han.

²²"Spill inte blod. Kasta honom i denna grop här i öknen, men lägg inte hand på honom." Ruben sade detta för att rädda honom från dem och återföra honom till sin far.

²³När Josef nådde sina bröder, tog de av honom hans mantel, manteln i många färger som han bar.

²⁴De tog honom och kastade honom i gropen. Gropen var tom, utan vatten.

²⁵När de satte sig ner för att äta en måltid, såg de upp och såg en karavan av ismaeliter komma från Gilead, med sina kameler bärande kryddor, balsam och myrra, på väg till Egypten.

²⁶Juda sade till sina bröder: "Vad vinner vi på att döda vår bror och dölja hans blod?

²⁷Kom, låt oss sälja honom till ismaeliterna och inte lägga hand på honom; för han är vår bror, vårt eget kött." Hans bröder höll med.

²⁸När midjanitiska köpmän passerade, drog de upp Josef ur gropen och sålde honom för tjugo siklar silver till ismaeliterna, som tog honom till Egypten.

²⁹När Ruben återvände till gropen och såg att Josef inte var där, rev han sina kläder.

³⁰Han återvände till sina bröder och sade: "Pojken är inte där! Var kan jag nu ta vägen?"

³¹De tog Josefs mantel, slaktade en get och doppade manteln i blodet.

³²De tog manteln i många färger till deras far och sade: "Vi fann detta. Undersök det för att se om det är din sons mantel."

³³Han kände igen den och sade: "Det är min sons mantel! Ett vilddjur har ätit upp honom. Josef har säkert blivit söndersliten."

³⁴Jakob rev sina kläder, satte på sig säcktyg och sörjde sin son i många dagar.

³⁵Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han vägrade att låta sig tröstas. "Nej," sade han, "jag ska gå ner till graven sörjande min son." Så hans far grät för honom.

³⁶I Egypten sålde midjaniterna Josef till Potifar, en högt uppsatt tjänsteman hos farao, som var befälhavare för vakten.