Hebreerbrevet 1

¹I forna tider talade Gud till våra förfäder genom profeterna vid många olika tillfällen och på många olika sätt,

²men i dessa sista dagar har Han talat till oss genom sin Son, som Han har utsett till arvinge av allt och genom vilken Han också skapade universum.

³Sonen är strålglansen av Guds härlighet och den exakta avbilden av Hans väsen, som uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Efter att Han hade utfört rening för synder satte Han sig vid Majestätets högra sida i höjden.

⁴Så blev Han så mycket överlägsen änglarna som det namn Han har ärvt är mer utmärkt än deras.

⁵Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt, ”Du är min Son; idag har jag blivit din Fader”? Eller igen, ”Jag ska vara Hans Fader, och Han ska vara min Son”?

⁶Och en gång till, när Gud introducerar sin förstfödde i världen, proklamerar Han, ”Låt alla Guds änglar tillbe Honom.”

⁷När Han talar om änglarna säger Han, ”Han gör sina änglar till vindar, och sina tjänare till eldslågor.”

⁸Men om Sonen säger Han, ”Din tron, o Gud, är i evigheters evighet; en rättfärdighetens spira är Ditt rikes spira.

⁹Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet; därför har Gud, Din Gud, smort Dig med glädjens olja över Dina följeslagare.”

¹⁰Han förklarar också, ”I begynnelsen, Herre, lade Du jordens grundvalar, och himlarna är Ditt händers verk.

¹¹De ska förgås, men Du förblir; de ska alla åldras som kläder.

¹²Du ska vika ihop dem som en mantel; som kläder ska de förändras. Men Du förblir oföränderlig, och Dina år ska aldrig ta slut.”

¹³Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt, ”Sitt vid min högra sida tills jag gör Dina fiender till en fotpall för Dina fötter”?

¹⁴Är inte alla änglar tjänande andar utsända för att tjäna dem som ska ärva frälsning?