Hosea 13

¹När Efraim talade, var det fruktan. Han höjde sig upp i Israel, Men han blev skyldig genom Baal och förgicks.

²Och nu fortsätter de att synda mer och mer, Och gör åt sig själva gjutna metallbilder, Avgudar skickligt gjorda av deras silver, Alla är de hantverkares verk. De säger om dem: "Låt folket som offrar kyssa kalvarna!"

³Därför ska de bli som morgondimma Och som dagg som snart försvinner, Som agnar som blåses bort från tröskplatsen, Och som rök från en skorsten.

⁴Ändå har jag varit Herren din Gud Sedan Egyptens land; Och du skulle inte känna någon gud förutom Mig, För det finns ingen frälsare förutom Mig.

⁵Jag vårdade dig i öknen, I torkans land.

⁶När de hade sin betesmark blev de nöjda, Och när de blev nöjda blev deras hjärta stolt; Därför glömde de Mig.

⁷Så jag ska vara som ett lejon för dem; Som en leopard ska jag vaka vid vägen.

⁸Jag ska möta dem som en björn berövad sina ungar, Och jag ska riva upp deras bröst. Jag ska också sluka dem där som en lejoninna, Som ett vilt djur skulle slita dem i stycken.

⁹Det är till din förstörelse, Israel, Att du är emot Mig, emot din hjälp.

¹⁰Var är då din kung, Att han må rädda dig i alla dina städer, Och dina domare om vilka du sa, "Ge mig en kung och ledare"?

¹¹Jag gav dig en kung i Min vrede, Och tog bort honom i Min vrede.

¹²Efraims fel är insvept; Hans synd är lagrad.

¹³Han är som en son som saknar visdom, För han dröjer när det är dags att födas.

¹⁴Ska jag rädda dem från Sheols makt? Ska jag återlösa dem från döden? Död, var är dina törnen? Sheol, var är din gadd? Medlidande ska döljas från Min åsyn.

¹⁵Även om han frodas bland vassen, Ska en östanvind komma, Herrens vind som kommer upp från öknen; Och hans källa ska bli torr, Och hans vår ska torka upp; Den ska plundra hans skattkammare på varje dyrbar sak.

¹⁶Samaria ska betala straffet för sin skuld, Eftersom hon har gjort uppror mot sin Gud. De ska falla för svärdet, Deras barn ska krossas, Och deras gravida kvinnor rivas upp.