Hosea 7

¹När jag ville hela Israel, Avslöjas Efraims skuld, Och Samarias onda gärningar, För de bedriver bedrägeri; Tjuven kommer in, Ett band av rövare angriper utanför,

²Och de tänker inte i sina hjärtan Att jag är medveten om all deras ondska. Nu är deras gärningar runt omkring dem; De är inför mina ögon.

³Genom sin ondska behagar de kungen, Och furstarna gläds åt deras svek.

⁴De är alla äktenskapsbrytare, Som en ugn upphettad av bagaren, Som slutar röra elden Från degens knådning tills den är syrad.

⁵På vår kungs dag blev furstarna sjuka av vinets hetta; Han räckte sin hand till smädarna,

⁶För deras hjärtan är som en ugn När de närmar sig sina ränker; Deras vrede pyr hela natten, På morgonen brinner den som en flammande eld.

⁷Alla är de upphettade som en ugn, Och de förtär sina härskare; Alla deras kungar har fallit. Ingen av dem söker mig.

⁸Efraim blandar sig med folken; Efraim har blivit en pannkaka som inte vänds.

⁹Främlingar förtär hans styrka, Men han vet det inte; Gråa hår är också strödda på honom, Men han vet det inte.

¹⁰Trots att Israels stolthet vittnar mot honom, Har de fortfarande inte återvänt till Herren sin Gud, Och de har inte sökt honom, trots allt.

¹¹Så har Efraim blivit som en naiv duva, utan förstånd; De ropar till Egypten, de går till Assyrien.

¹²När de går, ska jag sprida mitt nät över dem; Jag ska fälla dem som himlens fåglar. Jag ska tukta dem i enlighet med nyheterna till deras församling.

¹³Ve dem, för de har vandrat bort från mig! Fördärv är deras, för de har gjort uppror mot mig! Jag skulle återlösa dem, men de har talat lögner mot mig.

¹⁴Och de ropar inte till mig från sitt hjärta När de klagar på sina bäddar; För spannmålets och det nya vinets skull samlar de sig, De vänder sig bort från mig.

¹⁵Trots att jag tränade och stärkte deras armar, Så smider de ändå ont mot mig.

¹⁶De vänder sig, men inte uppåt, De är som en svekfull båge; Deras furstar ska falla för svärdet På grund av deras tungas fräckhet. Detta ska bli deras hån i Egyptens land.