Jesaja 33

¹Ve dig, fördärvare, som ännu inte har blivit fördärvad; och dig, förrädare, som ännu inte har blivit förrådd! När du avslutar ditt fördärv, ska du bli fördärvad; när du upphör med din förräderi, ska du bli förrådd.

²Herre, var nådig mot oss; vi har väntat på dig. Var vår styrka varje morgon, vår frälsning i tider av nöd.

³Vid ljudet av ditt tumult flyr folken; när du reser dig, skingras nationerna.

⁴Ditt byte samlas som gräshoppor samlas; som en svärm av gräshoppor rusar människor över det.

⁵Herren är upphöjd, för Han bor ovan; Han har fyllt Sion med rättvisa och rättfärdighet.

⁶Han ska vara din tids stabilitet, en rikedom av frälsning, visdom och kunskap; Herrens fruktan är skatten.

⁷Se, deras modiga män ropar på gatorna; fredens budbärare gråter bittert.

⁸Vägarna ligger öde, resenärer har upphört. Förbundet är brutet, städerna är föraktade, och det finns ingen hänsyn till människan.

⁹Landet sörjer och förtvinar, Libanon skäms och vissnar; Sharon är som en öken, och Bashan och Karmel fäller sina löv.

¹⁰”Nu ska jag agera,” säger Herren. ”Nu ska jag bli upphöjd; nu ska jag bli lyft upp.

¹¹Ni föder agnar, ni föder stubb; min andedräkt ska förtära er som eld.

¹²Folken ska brännas till kalk, som avhuggna törnbuskar som sätts i brand.

¹³De som är avlägsna, lyssna på vad jag har gjort; och de som är nära, erkänn min makt.

¹⁴Syndarna i Sion är förskräckta; darrning griper de gudlösa: ”Vem bland oss kan bo med den förtärande elden? Vem bland oss kan bo med evig bränning?”

¹⁵De som vandrar rättfärdigt och talar med integritet, som avvisar orättfärdig vinning och skakar sina händer fria från mutor, som stoppar sina öron från att höra om blodspillan och stänger sina ögon från att se ondska—

¹⁶de ska bo på höjderna, deras tillflykt ska vara den ointagliga klippan; deras bröd ska tillhandahållas, och deras vatten ska vara säkert.

¹⁷Dina ögon ska se kungen i hans skönhet och skåda ett land som sträcker sig långt.

¹⁸I ditt hjärta ska du begrunda den tidigare skräcken: ”Var är den som räknar? Var är den som väger? Var är den som räknar tornen?”

¹⁹Du ska inte längre se ett vilt folk, ett folk med obegripligt tal, vars språk är oförståeligt.

²⁰Se på Sion, vår feststads stad; dina ögon ska se Jerusalem, en fridfull boning, ett tält som inte ska flyttas; dess pålar ska aldrig dras upp, och inga av dess rep ska brista.

²¹Där ska Herren vara vår majestätiske, en plats med breda floder och strömmar, där ingen galär med åror ska gå, och ingen mäktig båt ska passera.

²²För Herren är vår domare, Herren är vår laggivare, Herren är vår kung; han ska befria oss.

²³Dina riggar hänger lösa; de kan inte hålla masten fast, eller sprida seglet. Då ska ett överflöd av byte delas, och till och med de lama ska bära bort byte.

²⁴Ingen invånare ska säga, ”Jag är sjuk”; folket som bor där ska få förlåtelse för sin missgärning.