Jeremia 15

¹Då sade Herren till mig: "Även om Mose och Samuel stod inför mig, skulle mitt hjärta inte vara vänt mot detta folk. Sänd bort dem från mitt ansikte och låt dem gå!

²Och när de frågar dig: 'Vart ska vi gå?' säg då till dem: 'Så säger Herren: "De som är bestämda för döden, till döden; de för svärdet, till svärdet; de för hungersnöd, till hungersnöd; de för fångenskap, till fångenskap."'

³"Jag ska tillsätta över dem fyra slags undergång," förklarar Herren: "svärdet för att döda, hundarna för att släpa bort, och himlens fåglar och de vilda djuren för att sluka och förstöra.

⁴Jag ska göra dem till ett skräckexempel för alla jordens riken på grund av Manasse, Hiskias son, Juda kung, för vad han gjorde i Jerusalem.

⁵"Vem ska ha medlidande med dig, Jerusalem? Vem ska sörja över dig? Vem ska vända sig åt sidan för att fråga om ditt välbefinnande?

⁶Du har övergett mig," förklarar Herren. "Du fortsätter att avfalla. Så jag ska sträcka ut min hand mot dig och förgöra dig; jag är trött på att hålla tillbaka.

⁷Jag ska sålla dem med en sållningsgaffel vid landets portar; jag ska beröva dem deras barn och förgöra mitt folk, för de har inte omvänt sig från sina vägar.

⁸Jag ska göra deras änkor fler än havets sand. Mitt på dagen ska jag föra en förgörare mot modern till en ung man; plötsligt ska jag låta ångest och skräck falla över dem.

⁹Modern till sju ska bli matt och dra sitt sista andetag. Hennes sol ska gå ner medan det ännu är dag; hon ska bli vanärad och förödmjukad. Jag ska ge deras överlevande till svärdet inför deras fiender," förklarar Herren.

¹⁰Ve mig, min mor, att du har fött mig, en man av strid och tvist för hela landet! Jag har varken lånat ut eller lånat, ändå förbannar alla mig.

¹¹Herren sade: "Jag ska sannerligen befria dig för ett gott syfte; jag ska få dina fiender att vädja till dig i tider av katastrof och nöd.

¹²"Kan någon bryta järn, järn från norr, eller brons?

¹³Jag ska ge din rikedom och dina skatter som byte, utan kostnad, på grund av alla dina synder över dina gränser.

¹⁴Jag ska låta dina fiender föra bort dina ägodelar till ett land du inte känner, för en eld har tänts i min vrede, och den ska brinna mot dig."

¹⁵Du vet, Herre; kom ihåg mig och lägg märke till mig. Hämnas mig på mina förföljare. Ta inte bort mig, med tanke på ditt tålamod; betänk hur jag lider vanära för din skull.

¹⁶Dina ord blev funna, och jag åt dem; de blev min glädje och mitt hjärtas fröjd, för jag bär ditt namn, Herre Gud Sebaot.

¹⁷Jag satt inte i sällskap med festande och firade. Eftersom din hand var över mig, satt jag ensam, för du fyllde mig med indignation.

¹⁸Varför är min smärta oändlig och mitt sår obotligt, vägrar att läka? Ska du vara för mig som en bedräglig ström, med vatten som är opålitliga?

¹⁹Därför säger Herren så här: "Om du återvänder, ska jag återställa dig, så att du kan stå inför mig; om du skiljer det dyrbara från det värdelösa, ska du vara min talesman. Låt dem vända sig till dig, men du får inte vända dig till dem.

²⁰Jag ska göra dig till detta folk en befäst mur av brons; de ska kämpa mot dig men inte segra, för jag är med dig för att rädda och befria dig," förklarar Herren.

²¹"Jag ska befria dig från de ondas händer och befria dig från de våldsammas grepp."