Jeremia 17

¹Judas synd är inristad med ett järnverktyg, ingraverad med en flintspets på deras hjärtans tavlor och på hornen av deras altaren.

²Som deras barn minns, så minns de sina altaren och Asherapålar bredvid de frodiga träden och på de höga kullarna.

³Mitt berg på landsbygden, din rikedom och alla dina skatter ska jag överlämna som byte, tillsammans med dina höga platser, på grund av synd i hela ditt område.

⁴Genom dina egna handlingar ska du avstå från det arv jag gav dig; jag ska få dig att tjäna dina fiender i ett land som är okänt för dig, för du har tänt en vrede inom mig som ska brinna för evigt.

⁵Så säger Herren: "Förbannad är den som sätter sin tillit till människan, som förlitar sig på kött, och vars hjärta vänder sig bort från Herren.

⁶En sådan person ska vara som en buske i öknen och inte uppfatta välstånd när det kommer. De ska bo på de torra platserna i vildmarken, i ett saltland obebott.

⁷Välsignad är den som litar på Herren, vars förtröstan är på Honom.

⁸De ska vara som ett träd planterat vid vattnet, som sträcker sina rötter vid bäcken. Det fruktar inte när hetta kommer; dess löv förblir gröna. Det har inga bekymmer under ett år av torka och upphör aldrig att bära frukt.

⁹Hjärtat är bedrägligare än allt annat och desperat sjukt; vem kan förstå det?

¹⁰Jag, Herren, söker hjärtat och prövar sinnet, för att belöna var och en enligt deras vägar, enligt resultatet av deras gärningar.

¹¹Som en rapphöna som ruvar ägg den inte lagt, så är den som samlar rikedom orättfärdigt; mitt i livet ska det överge dem, och i slutet ska de avslöjas som dårar.

¹²En härlig tron, etablerad från början, är där vår helgedom finns.

¹³Herre, du är Israels hopp; alla som överger dig ska bli skamsna. De som vänder sig bort på jorden ska skrivas i dammet, för de har övergett Herren, källan till levande vatten.

¹⁴Bota mig, Herre, och jag ska bli botad; rädda mig och jag ska bli räddad, för du är min lovsång.

¹⁵De fortsätter att säga till mig, "Var är Herrens ord? Låt det komma nu!"

¹⁶Jag har inte skyndat bort från att vara din herde; du vet att jag inte har önskat olyckans dag. Vad jag har talat har varit inför dig.

¹⁷Var inte en skräck för mig; du är min tillflykt i tider av nöd.

¹⁸Låt mina förföljare bli skamsna, men låt mig inte bli skamsen; låt dem bli förvirrade, men låt mig inte bli förvirrad. Låt olyckans dag komma över dem; krossa dem med dubbel förstörelse.

¹⁹Så säger Herren till mig: "Gå och ställ dig vid Folkets port, genom vilken Judas kungar går in och ut, och även vid alla de andra portarna i Jerusalem.

²⁰Säg till dem, 'Hör Herrens ord, ni Judas kungar och hela Juda och alla Jerusalems invånare som går in genom dessa portar.

²¹Så säger Herren: Ta vara på er själva, och bär ingen börda på sabbatsdagen eller för den genom Jerusalems portar.

²²För inte ut någon börda från era hem eller utför något arbete på sabbaten, utan håll sabbatsdagen helig, som jag befallde era förfäder.

²³Men de lyssnade inte eller böjde sina öron; de var styvnackade och ville inte lyssna eller ta emot disciplin.

²⁴Men om ni noggrant lyssnar på mig, säger Herren, och inte bär någon börda genom denna stads portar på sabbaten, utan håller sabbatsdagen helig genom att inte utföra något arbete på den,

²⁵då ska kungar som sitter på Davids tron komma genom denna stads portar med sina tjänstemän, ridande i vagnar och på hästar, de och deras tjänstemän, Judas män och Jerusalems invånare, och denna stad ska vara bebodd för evigt.

²⁶Folk ska komma från Judas städer och områdena runt Jerusalem, från Benjamins land, från låglandet, från bergsbygden och från Negev, och de ska föra brännoffer, offer, matoffer och rökelse, och föra tacksägelseoffer till Herrens hus.

²⁷Men om ni inte lyssnar på mig för att hålla sabbatsdagen helig genom att inte bära någon börda när ni kommer genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då ska jag tända en eld i dess portar, och den ska förtära Jerusalems fästningar och inte släckas.”