Jeremia 20

¹När Pashhur, prästen, Immers son, som var huvudansvarig i Herrens hus, hörde Jeremia profetera dessa saker,

²lät han slå profeten Jeremia och satte honom i stockarna vid den övre Benjaminsporten vid Herrens tempel.

³Följande dag, när Pashhur släppte Jeremia ur stockarna, sade Jeremia till honom: "Herren kallar dig inte Pashhur, utan snarare Skräck från alla håll.

⁴För detta är vad Herren säger: 'Jag ska göra dig till en skräck för dig själv och alla dina vänner; du ska bevittna dem falla för sina fienders svärd. Jag ska överlämna hela Juda till kungen av Babylon, som ska föra dem bort till Babylon eller döda dem med svärd.

⁵Jag ska överlämna all rikedom i denna stad, all dess avkastning och alla dess värdesaker, inklusive Judas kungars skatter, i deras fienders händer, som ska plundra dem och föra bort dem till Babylon.

⁶Och du, Pashhur, tillsammans med alla som bor i ditt hus, ska gå i exil till Babylon. Där ska du dö och bli begravd, du och alla dina vänner som du falskeligen har profeterat för.'"

⁷Herre, du bedrog mig, och jag blev bedragen; du övermannade mig och segrade. Jag har blivit ett åtlöje hela dagen; alla hånar mig.

⁸Närhelst jag talar, ropar jag ut, förkunnar våld och förstörelse. Herrens ord har bringat mig förolämpning och vanära hela dagen.

⁹Men om jag säger, "Jag ska inte nämna honom eller tala mer i hans namn," är hans ord som en brinnande eld i mitt hjärta, instängd i mina ben. Jag är trött på att hålla det inne; ja, jag kan inte.

¹⁰Jag hör många viska, "Skräck från alla håll! Fördöm honom! Låt oss fördöma honom!" Alla mina betrodda vänner väntar på att jag ska snubbla, och säger, "Kanske blir han bedragen, och vi ska segra över honom och ta vår hämnd på honom."

¹¹Men Herren är med mig som en mäktig krigare; därför ska mina förföljare snubbla och inte segra. De ska bli mycket skamsna, deras vanära ska aldrig glömmas.

¹²Härskarornas Herre, du som prövar de rättfärdiga och ser hjärtat och sinnet, låt mig se din hämnd på dem, för till dig har jag överlämnat min sak.

¹³Sjung till Herren, prisa Herren! För han räddar den behövandes liv ur de ondas händer.

¹⁴Må dagen för min födelse bli bortglömd! Må dagen då min mor födde mig inte firas!

¹⁵Förbannad vare den man som kom med nyheten till min far, som gjorde honom mycket glad och sade, "En son är född åt dig!"

¹⁶Må den mannen bli som de städer Herren ödelade utan nåd. Må han höra nödrop på morgonen och stridslarm vid middagstid.

¹⁷För han avslutade inte mitt liv i moderlivet, med min mor som min grav, hennes livmoder förstorad för evigt.

¹⁸Varför kom jag ut ur moderlivet för att se svårighet och sorg, och för att avsluta mina dagar i vanära?