Jeremia 34

¹Budskapet kom till Jeremia från Herren medan Nebukadnessar, kungen av Babylon, och hela hans armé, tillsammans med alla kungariken och folk under hans herravälde, förde krig mot Jerusalem och alla dess städer:

²"Så säger Herren, Israels Gud: Gå till Sidkia, Juda kung, och säg till honom: 'Så säger Herren: Se, jag är på väg att överlämna denna stad i händerna på kungen av Babylon, och han kommer att sätta den i brand.

³Du kommer inte att undkomma hans grepp utan kommer säkert att bli tillfångatagen och överlämnad till honom. Du kommer att se kungen av Babylon med dina egna ögon, och han kommer att tala med dig ansikte mot ansikte, och du kommer att föras till Babylon.

⁴Men lyssna på Herrens ord, Sidkia, Juda kung! Herren har talat om dig: Du kommer inte att möta ditt slut genom svärdet;

⁵du kommer att dö i frid. Som kryddor brändes för dina förfäder, de tidigare kungarna före dig, så kommer de att bränna kryddor för dig och klaga, "Ack, min herre!" Jag har talat detta ord, förklarar Herren.'"

⁶Sedan förmedlade profeten Jeremia alla dessa ord till Sidkia, Juda kung, i Jerusalem,

⁷medan kungen av Babylons armé var engagerad i strid mot Jerusalem och de återstående städerna i Juda, nämligen Lakis och Aseka, eftersom dessa var de enda befästa städerna kvar i Juda.

⁸Ordet kom till Jeremia från Herren efter att kung Sidkia hade upprättat ett förbund med hela folket i Jerusalem för att utropa frihet för slavarna.

⁹Varje person skulle frige sina hebreiska slavar, både manliga och kvinnliga, så att ingen skulle hålla en medhebre i slaveri.

¹⁰Alla tjänstemän och folk som hade ingått detta förbund gick med på att frige sina manliga och kvinnliga slavar och inte längre hålla dem i träldom. De följde och släppte dem fria.

¹¹Men de ändrade sig senare och tog tillbaka de slavar de hade befriat, och tvingade dem in i slaveri igen.

¹²Därefter kom Herrens ord till Jeremia:

¹³"Så säger Herren, Israels Gud: Jag gjorde ett förbund med era förfäder när jag förde dem ut ur Egypten, ut ur träldomshuset, och sade,

¹⁴'Vid slutet av sju år måste var och en av er frige de medhebréer som har sålt sig till er. Efter att de har tjänat er i sex år, måste ni släppa dem.' Men era förfäder lyssnade inte på mig eller hörsammade.

¹⁵Nyligen vände ni er och gjorde vad som var rätt i mina ögon: Var och en av er utropade frihet till er granne, och ni gjorde ett förbund inför mig i huset som bär mitt namn.

¹⁶Men nu har ni vänt er och vanhelgat mitt namn; var och en av er har tagit tillbaka de manliga och kvinnliga slavar ni hade släppt fria att gå som de ville. Ni har fört dem tillbaka i underkastelse som era slavar.

¹⁷Därför säger Herren så: Ni har inte lytt mig genom att utropa frihet, var och en till sin broder och granne. Så nu utropar jag 'frihet' för er, förklarar Herren—'frihet' till svärdet, till pest och till svält. Jag ska göra er till en skräck för alla jordens kungariken.

¹⁸De som har brutit mitt förbund och inte uppfyllt villkoren i det förbund de gjorde inför mig, ska jag behandla som kalven de skar itu och sedan gick mellan dess delar.

¹⁹Ledarna i Juda och Jerusalem, hovets tjänstemän, prästerna och alla landets folk som gick mellan delarna av kalven,

²⁰ska jag överlämna i deras fienders händer som söker deras liv. Deras lik ska bli mat för himlens fåglar och jordens djur.

²¹Jag ska överlämna Sidkia, Juda kung, och hans tjänstemän till deras fiender som söker deras liv, till kungen av Babylons armé, som har dragit sig tillbaka från er.

²²Se, jag ska ge befallningen, förklarar Herren, och jag ska föra dem tillbaka till denna stad. De kommer att strida mot den, erövra den och sätta den i brand; och jag ska göra Judas städer öde, utan invånare."