Job 23

¹Job svarade,

²"Även idag är min klagan bitter; Hans hand är tung trots mina suckar.

³Om jag bara visste hur jag skulle finna Honom, så att jag kunde nå Hans boning!

⁴Jag skulle framföra mitt fall för Honom och tala med övertygelse.

⁵Jag skulle veta de ord Han skulle svara mig, och överväga vad Han skulle säga.

⁶Skulle Han motsätta sig mig med stor makt? Nej, Han skulle säkert lyssna på mig.

⁷Där skulle den rättfärdige kunna samtala med Honom, och jag skulle bli befriad för alltid från min domare.

⁸"Se, jag går österut men Han är inte där, och västerut, men jag kan inte finna Honom;

⁹När Han verkar i norr, ser jag Honom inte; Han vänder sig mot söder, men jag ser Honom inte.

¹⁰Ändå vet Han vilken väg jag tar; när Han har prövat mig, ska jag framträda som guld.

¹¹Mina fötter har hållit fast vid Hans steg; jag har hållit Hans väg och inte vikit av.

¹²Jag har inte avvikit från Hans läppars bud; jag har skattat Hans muns ord högre än min dagliga föda.

¹³Men Han är oföränderlig, och vem kan vända Honom? Han gör vad Han än önskar.

¹⁴Han kommer att fullborda vad Han har planerat för mig, och många sådana ting är hos Honom.

¹⁵Därför är jag förskräckt inför Hans närvaro; när jag tänker på detta, fruktar jag Honom.

¹⁶Det är Gud som har gjort mitt hjärta svagt, och den Allsmäktige som har skrämt mig,

¹⁷Ändå tystas jag inte av mörkret, inte heller av det djupa mörker som täcker mitt ansikte.