Job 27

¹Sedan tog Job åter upp sitt tal och sade,

²"Så sant som Gud lever, som har förvägrat mig rättvisa, Och den Allsmäktige, som har fyllt min själ med bitterhet,

³Så länge jag har liv inom mig, Och den Allsmäktiges andedräkt i mina näsborrar,

⁴Mina läppar ska inte tala falskhet, Och min tunga ska inte yttra svek.

⁵Det är långt ifrån mig att säga att ni har rätt; Tills jag dör, ska jag inte överge min integritet.

⁶Jag håller fast vid min rättfärdighet och ska inte låta den glida. Mitt hjärta förebrår mig inte för någon av mina dagar.

⁷Må min fiende vara som den ogudaktige, Och min motståndare som den orättfärdige.

⁸För vad har den gudlöse för hopp när hans liv tar slut, När Gud kräver hans liv?

⁹Kommer Gud att lyssna på hans rop När olycka drabbar honom?

¹⁰Kommer han att finna glädje i den Allsmäktige? Kommer han att åkalla Gud alltid?

¹¹Jag ska lära er om Guds makt; Jag ska inte dölja vad som finns hos den Allsmäktige.

¹²Se, ni har alla nu sett det; Varför talar ni då om tomt nonsens?

¹³Detta är ödet för en ogudaktig person från Gud, Och arvet som förtryckare får från den Allsmäktige:

¹⁴Även om hans barn är många, är de bestämda för svärdet; Och hans avkomma kommer inte att ha tillräckligt med bröd.

¹⁵Hans överlevande kommer att begravas av pesten, Och deras änkor kommer inte att kunna sörja.

¹⁶Även om han hopar silver som damm, Och samlar tyger lika rikligt som lera,

¹⁷Må han samla det, men de rättfärdiga ska bära det, Och de oskyldiga ska dela silvret.

¹⁸Han bygger sitt hus som en spindelväv, Eller ett skydd gjort av en väktare.

¹⁹Han lägger sig ner rik, men aldrig igen; Han öppnar sina ögon, och det är borta.

²⁰Fasor överväldigar honom som en flod; En storm sveper bort honom på natten.

²¹Östanvinden bär bort honom, och han försvinner; Den sveper bort honom från hans plats.

²²Den kastar sig mot honom utan medlidande; Han kommer säkert att försöka fly dess makt.

²³Människor kommer att klappa händerna åt honom, Och kommer att vissla åt honom från sina platser.