Job 41

¹"Kan du dra upp Leviatan med en fiskkrok, Och hålla ner hans tunga med ett snöre?

²Kan du sätta ett snöre genom hans näsa, Och genomborra hans käke med en krok?

³Kommer han att vädja till dig upprepade gånger, Eller kommer han att tala till dig med milda ord?

⁴Kommer han att ingå ett avtal med dig? Kommer du att ta honom som tjänare för all tid?

⁵Kommer du att leka med honom som med en fågel, Eller binda honom för dina unga tjänarinnor?

⁶Kommer köpmännen att pruta över honom? Kommer de att dela honom bland handlarna?

⁷Kan du täcka hans hud med harpuner, Eller hans huvud med fiskespjut?

⁸Lägg din hand på honom. Minns striden; du kommer inte att försöka igen!

⁹Se, din förväntan är förgäves; Kommer du att bli nedslagen bara vid åsynen av honom?

¹⁰Ingen är så orädd att han vågar väcka honom; Vem är då han som kan stå inför Mig?

¹¹Vem har gett till Mig så att Jag skulle återbetala honom? Allt under hela himlen är Mitt.

¹²"Jag kommer inte att tiga om hans lemmar, Eller hans mäktiga styrka, eller hans graciösa form.

¹³Vem kan ta av hans yttre täckning? Vem kan tränga igenom hans dubbla rustning?

¹⁴Vem kan öppna hans mun? Hans tänder inger fruktan.

¹⁵Hans starka fjäll är hans stolthet, Tätt förseglade tillsammans.

¹⁶Varje fjäll är så nära nästa Att ingen luft kan passera emellan dem.

¹⁷De är förenade med varandra; De håller ihop och kan inte separeras.

¹⁸Hans nysningar avger ljusblixtar, Och hans ögon är som gryningens strålar.

¹⁹Från hans mun kommer brinnande facklor; Eldgnistor skjuter fram.

²⁰Rök strömmar från hans näsborrar Som från en kokande gryta och brinnande vass.

²¹Hans andedräkt tänder kol, Och en låga kommer från hans mun.

²²Kraft finns i hans nacke, Och fruktan rör sig framför honom.

²³Vecken av hans kött är tätt sammanfogade, Fasta och orörliga på honom.

²⁴Hans hjärta är hårt som en sten, Ja, lika hårt som en nedre kvarnsten.

²⁵När han reser sig, blir de mäktiga skräckslagna; På grund av dånet blir de förvirrade.

²⁶Svärdet som slår honom segrar inte, Inte heller spjutet, pilen eller kastspjutet.

²⁷Han betraktar järn som halm, Brons som ruttnat trä.

²⁸Pilen kan inte få honom att fly; Slungstenar är som agnar för honom.

²⁹Klubbor betraktas som agnar; Han skrattar åt kastspjutets rassel.

³⁰Hans undersida är som vassa skärvor av keramik; Han breder ut sig som en trösksläde på gyttjan.

³¹Han får djupen att koka som en gryta; Han gör havet som en salva.

³²Bakom honom lämnar han ett glittrande spår; Man skulle tro att djupet var gråhårigt.

³³Det finns inget på jorden som liknar honom, En varelse skapad utan fruktan.

³⁴Han betraktar allt som är högt; Han är kung över alla stolta."