Job 6

¹Då svarade Job och sade

²"Om bara min ångest kunde vägas och min olycka läggas i vågskålarna tillsammans!

³För den skulle säkert vara tyngre än havens sand; det är därför mina ord har varit förhastade.

⁴Den Allsmäktiges pilar är inom mig, min ande dricker deras gift; Guds fasor är riktade mot mig.

⁵Brölar en vildåsna när den har gräs, eller råmar en oxe över sitt foder?

⁶Kan smaklös mat ätas utan salt, eller finns det någon smak i malvans saft?

⁷Jag vägrar röra sådana saker; de är som avskyvärd mat för mig.

⁸"Åh, att min begäran kunde uppfyllas, att Gud skulle ge vad jag längtar efter,

⁹att Gud skulle vilja krossa mig, släppa sin hand och skära av mig!

¹⁰Då skulle jag fortfarande ha denna tröst— min glädje i obeveklig smärta— att jag inte har förnekat den Heliges ord.

¹¹Vilken styrka har jag, att jag skulle hoppas? Vad är mitt slut, att jag skulle vara tålmodig?

¹²Är min styrka stenars styrka, eller är mitt kött gjort av brons?

¹³Finns det någon hjälp inom mig, nu när framgång har drivits bort?

¹⁴"För en förtvivlad man borde det finnas vänlighet från hans vän, så att han inte överger den Allsmäktiges fruktan.

¹⁵Men mina bröder har handlat bedrägligt som en wadi, som strömmarna som svämmar över

¹⁶när de mörknar av smältande is och fylls med smältande snö,

¹⁷men när de torkar upp, försvinner de; i hettan försvinner de från sin plats.

¹⁸Deras vägar slingrar; de stiger upp i ödemarken och går förlorade.

¹⁹Temas karavaner ser, Shebas resenärer hoppas på dem.

²⁰De blir skamsna för att de hade litat; de kommer dit, bara för att bli besvikna.

²¹Ja, ni har nu blivit som dem; ni ser något fruktansvärt och blir rädda.

²²Har jag någonsin sagt, 'Ge mig något,' eller, 'Erbjud en muta för min räkning från er rikedom,'

²³eller, 'Befria mig från fiendens hand,' eller, 'Friköp mig från de hänsynslösas grepp'?

²⁴"Lär mig, och jag ska vara tyst; visa mig var jag har gått fel.

²⁵Hur svårt det är att höra ärliga ord! Men vad fastställer era argument?

²⁶Tänker ni rätta mina ord, och behandla orden från en i förtvivlan som vind?

²⁷Ni skulle till och med spela om en föräldralös och förhandla bort er vän.

²⁸Men nu, var snälla och se på mig, och se om jag ljuger er rakt i ansiktet.

²⁹Ångra er, låt det inte bli någon orättvisa; överväg, för min integritet står på spel.

³⁰Finns det någon ondska på min tunga? Skulle inte min mun känna igen en olycka?