Jona 4

¹Men Jona fann detta mycket misshagligt, och han blev arg.

²Han bad till Herren: "Är det inte detta jag sa, Herre, när jag fortfarande var i mitt eget land? Det är därför jag försökte förhindra det genom att fly till Tarshish. Jag visste att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och rik på kärlek, en Gud som ångrar det onda.

³Nu, Herre, ta mitt liv ifrån mig, för jag vill hellre dö än leva."

⁴Men Herren frågade: "Är det rätt av dig att vara arg?"

⁵Jona gick ut och satte sig på en plats öster om staden. Där gjorde han sig en hydda, satt i dess skugga och väntade för att se vad som skulle hända med staden.

⁶Då lät Herren Gud en växt växa upp över Jona för att ge skugga åt hans huvud och lindra hans obehag, och Jona gladde sig mycket över växten.

⁷Men i gryningen nästa dag sände Gud en mask, som angrep växten så att den vissnade.

⁸När solen steg upp sände Gud en brännande östanvind, och solen slog ner på Jonas huvud så att han blev matt. Han önskade sig döden och sa: "Jag vill hellre dö än leva."

⁹Men Gud sa till Jona: "Är det rätt av dig att vara arg över växten?" "Det är det," svarade han. "Jag är så arg att jag kan dö."

¹⁰Men Herren sa: "Du har bekymrat dig över denna växt, fastän du inte har arbetat för den eller fått den att växa. Den kom upp över en natt och försvann över en natt.

¹¹Och skulle jag inte bekymra mig för den stora staden Nineve, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, och dessutom många djur?"