Josua 14

¹Dessa är de områden som israeliterna ärvde i Kanaans land, som prästen Eleasar, Josua, Nuns son, och huvudena för Israels stammars klaner tilldelade dem som arv.

²Deras arv fördelades genom lottkastning, som Herren hade befallt genom Mose, för de nio stammarna och den halva stammen.

³Ty Mose hade gett arvet åt de två stammarna och den halva stammen öster om Jordan; men han gav inte något arv åt leviterna bland dem.

⁴Josefs ättlingar bildade två stammar, Manasse och Efraim. Leviterna fick ingen del av landet, förutom städer att bo i, med betesmarker för deras boskap och ägodelar.

⁵Israeliterna gjorde som Herren hade befallt Mose, och de delade landet.

⁶Då kom Juda folk till Josua i Gilgal, och Kaleb, Jefunnes son, kenissiten, sa till honom: "Du vet det ord Herren talade till Mose, Guds man, angående dig och mig i Kadesh Barnea.

⁷Jag var fyrtio år gammal när Mose, Herrens tjänare, sände mig från Kadesh Barnea för att utforska landet, och jag kom tillbaka med en rapport enligt mina övertygelser.

⁸Men mina medisraeliter som gick upp med mig fick folkets hjärtan att smälta av rädsla. Men jag följde Herren min Gud helhjärtat.

⁹Så på den dagen svor Mose till mig: 'Det land som dina fötter har gått på skall vara ditt arv och dina barns för evigt, eftersom du har följt Herren min Gud helhjärtat.'

¹⁰Och nu, se, Herren har hållit mig vid liv, precis som Han lovade, dessa fyrtiofem år sedan Herren talade detta till Mose, medan Israel var i öknen. Nu är jag här idag, åttiofem år gammal!

¹¹Jag är fortfarande lika stark idag som jag var den dag Mose sände mig ut; min styrka nu är som den var då, för strid och för att gå ut och komma in.

¹²Ge mig nu detta bergsland som Herren lovade mig den dagen. Du hörde då att anakiterna var där, med stora befästa städer, men med Herrens hjälp, skall jag driva ut dem som Han sade."

¹³Josua välsignade då Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron som hans arv.

¹⁴Därför har Hebron tillhört Kaleb, Jefunnes son, kenissiten, sedan dess, eftersom han följde Herren, Israels Gud, helhjärtat.

¹⁵Nu hette Hebron tidigare Kirjat Arba; Arba var den störste mannen bland anakiterna. Sedan hade landet ro från krig.