3 Moseboken 25

¹Herren talade till Mose på berget Sinai,

²"Säg till israeliterna och säg till dem: 'När ni kommer in i det land som jag ger er, ska landet hålla sabbat åt Herren.

³I sex år ska du så din åker och beskära din vingård och samla in dess gröda,

⁴men under det sjunde året ska landet ha en sabbatsvila, en sabbat åt Herren; du ska inte så din åker eller beskära din vingård.

⁵Du ska inte skörda det som växer av sig självt eller samla druvorna från dina obeskurna vinstockar; landet ska ha ett år av vila.

⁶Vad landet ger under sabbatsåret ska vara mat för dig—för dig själv, dina manliga och kvinnliga tjänare, och den anställde arbetaren och den främmande invånaren som bor bland er,

⁷och även för din boskap och de vilda djuren i ditt land. Vad landet producerar får ätas.

⁸"‘Du ska räkna sju sabbatsår—sju gånger sju år—så att de sju sabbatsåren uppgår till en period av fyrtionio år.

⁹Sedan ska du låta en trumpet ljuda i hela landet på den tionde dagen i den sjunde månaden; på Försoningsdagen ska ni låta trumpeten ljuda i hela ert land.

¹⁰Helga det femtionde året och förkunna frihet i landet för alla dess invånare. Det ska vara ett jubelår för er; var och en av er ska återvända till sin egendom och till sin familj.

¹¹Det femtionde året ska vara ett jubelår för er; ni ska inte så, inte skörda det som växer av sig självt, inte samla druvor från obeskurna vinstockar.

¹²För det är ett jubelår och ska vara heligt för er; ni ska bara äta det som tas direkt från fälten.

¹³"‘Under detta Jubelår ska var och en av er återvända till sin egendom.

¹⁴"‘Om du säljer mark till någon av ditt eget folk eller köper mark av dem, ska ni inte utnyttja varandra.

¹⁵Du ska köpa av ditt eget folk baserat på antalet år sedan Jubelåret, och de ska sälja till dig enligt antalet år kvar för att skörda grödor.

¹⁶I proportion till ett större antal år ska du öka priset, och i proportion till färre år ska du minska priset, eftersom det är antalet grödor som säljs till dig.

¹⁷Utnyttja inte varandra, utan frukta din Gud; för jag är Herren er Gud.

¹⁸"‘Följ mina förordningar och var noga med att lyda mina lagar, så ska ni bo tryggt i landet.

¹⁹Då ska landet ge sin gröda, och ni ska äta er mätta och bo tryggt där.

²⁰Ni kanske frågar, "Vad ska vi äta under det sjunde året om vi inte planterar eller skördar våra grödor?"

²¹Jag ska befalla min välsignelse över er under det sjätte året så att landet ger tillräckligt för tre år.

²²Medan ni sår under det åttonde året, ska ni äta av den gamla grödan och fortsätta att äta av den tills den nionde året när dess gröda kommer in.

²³"‘Landet får inte säljas permanent, eftersom landet är mitt och ni bor i mitt land som främlingar och gäster.

²⁴I hela det land som ni har som egendom måste ni säkerställa återlösningen av landet.

²⁵"‘Om en av dina medisraeliter blir fattig och säljer en del av sin egendom, ska deras närmaste släkting komma och återlösa det de har sålt.

²⁶Om det inte finns någon som kan återlösa det för dem, men senare de blir välbärgade och skaffar tillräckliga medel för att återlösa det själva,

²⁷ska de beräkna värdet för åren sedan de sålde det och återbetala mellanskillnaden till den som de sålde det till; de kan då återvända till sin egendom.

²⁸Men om de inte skaffar medel för att återbetala, ska det som såldes förbli hos köparen till Jubelåret. Det ska återlämnas under Jubelåret, och de kan då återvända till sin egendom.

²⁹"‘Den som säljer ett hus i en muromgärdad stad behåller rätten till återlösning under ett helt år efter försäljningen. Under den tiden kan säljaren återlösa det.

³⁰Om det inte återlöses innan ett helt år har gått, ska huset i den muromgärdade staden tillhöra köparen och deras ättlingar permanent. Det ska inte återlämnas under Jubelåret.

³¹Men hus i byar utan murar omkring dem ska betraktas som en del av det öppna landet. De kan återlösas, och de ska återlämnas under Jubelåret.

³²"‘Leviterna har den ständiga rätten att återlösa sina hus i de levitiska städerna, som de besitter.

³³Så leviternas egendom är återlösbar—det vill säga, ett hus som säljs i någon stad de håller—och ska återlämnas under Jubelåret, eftersom husen i leviternas städer är deras egendom bland israeliterna.

³⁴Men betesmarken som tillhör deras städer får inte säljas; det är deras bestående egendom.

³⁵"‘Om någon av dina medisraeliter blir fattig och inte kan försörja sig bland er, hjälp dem som du skulle hjälpa en främling och gäst, så att de kan fortsätta att bo bland er.

³⁶Ta inte ränta av dem eller sök vinst från dem, utan frukta din Gud, så att de kan fortsätta att bo bland er.

³⁷Du får inte låna dem pengar med ränta eller sälja dem mat för vinst.

³⁸Jag är Herren er Gud, som förde er ut ur Egypten för att ge er Kanaans land och vara er Gud.

³⁹"‘Om någon av dina medisraeliter blir fattig och säljer sig till dig, behandla dem inte som slavar.

⁴⁰De ska betraktas som anställda arbetare eller tillfälliga invånare bland er; de ska arbeta för dig till Jubelåret.

⁴¹Sedan ska de och deras barn friges, och de ska återvända till sina egna släkter och till sina förfäders egendom.

⁴²För israeliterna är mina tjänare, som jag förde ut ur Egypten, de får inte säljas som slavar.

⁴³Härska inte över dem med hårdhet, utan frukta din Gud.

⁴⁴"‘Dina manliga och kvinnliga slavar ska komma från nationerna omkring dig; från dem kan du förvärva slavar.

⁴⁵Du kan också förvärva några av de tillfälliga invånarna som bor bland er och medlemmar av deras släkter födda i ert land, och de ska bli er egendom.

⁴⁶Du kan testamentera dem till dina barn som ärvd egendom och kan göra dem till slavar för livet, men du får inte härska över dina medisraeliter med hårdhet.

⁴⁷"‘Om en främling som bor bland er blir välbärgad och någon av dina medisraeliter blir fattig och säljer sig till främlingen eller till en medlem av främlingens släkt,

⁴⁸behåller de rätten till återlösning efter att de har sålt sig. En släkting kan återlösa dem:

⁴⁹En farbror, en kusin eller någon nära släkting i deras släkt kan återlösa dem. Eller om de blir välbärgade, kan de återlösa sig själva.

⁵⁰De och deras köpare ska beräkna tiden från det år de sålde sig till Jubelåret. Priset för deras frisläppande ska baseras på den lön som betalas till en anställd arbetare för det antalet år.

⁵¹Om det är många år kvar, måste de betala en större del av priset för sin återlösning.

⁵²Om det bara är några få år kvar till Jubelåret, ska de beräkna det och betala för sin återlösning därefter.

⁵³De ska behandlas som arbetare anställda från år till år; du måste säkerställa att de som de är skyldiga tjänst inte härskar över dem med hårdhet.

⁵⁴"‘Även om någon inte återlöses på dessa sätt, ska de och deras barn friges under Jubelåret,

⁵⁵för israeliterna är mina tjänare. De är mina tjänare, som jag förde ut ur Egypten. Jag är Herren er Gud.