Markus 12

¹Jesus började tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård. Han satte ett stängsel runt den, grävde en grop för vinpressen och byggde ett torn. Sedan arrenderade han ut den till några bönder och reste bort.

²När tiden för skörden kom, skickade han en tjänare till arrendatorerna för att samla in en del av vingårdens frukt från dem.

³Men de grep honom, slog honom och skickade iväg honom tomhänt.

⁴Sedan skickade han en annan tjänare till dem; de slog honom i huvudet och behandlade honom skamligt.

⁵Han skickade ytterligare en, och den dödade de. Han skickade många andra; några slog de, andra dödade de.

⁶Han hade en kvar att skicka, en älskad son. Han skickade honom sist av alla och sa: 'De kommer att respektera min son.'

⁷Men arrendatorerna sa till varandra: 'Detta är arvtagaren. Kom, låt oss döda honom, så blir arvet vårt.'

⁸Så de tog honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården.

⁹Vad ska då vingårdens ägare göra? Han kommer att komma och döda arrendatorerna och ge vingården till andra.

¹⁰Har ni inte läst denna skrift: 'Stenen som byggnadsarbetarna förkastade har blivit hörnstenen;

¹¹detta har Herren gjort, och det är underbart i våra ögon'?"

¹²Då sökte översteprästerna, de skriftlärda och de äldste efter ett sätt att gripa honom, eftersom de förstod att han hade talat liknelsen mot dem. Men de fruktade folket, så de lämnade honom och gick sin väg.

¹³Senare skickade de några av fariséerna och herodianerna till Jesus för att försöka fånga honom i hans ord.

¹⁴De kom och sa till honom: "Mästare, vi vet att du är en man med integritet och inte låter dig påverkas av andra, eftersom du inte visar partiskhet, utan lär Guds väg i enlighet med sanningen. Är det rätt att betala den kejserliga skatten till Caesar eller inte?

¹⁵Ska vi betala eller ska vi inte?" Men Jesus, som kände till deras hyckleri, sa: "Varför försöker ni fånga mig? Ge mig en denar att titta på."

¹⁶De gav honom myntet, och han frågade dem: "Vems bild är detta? Och vems inskrift?" "Caesars," svarade de.

¹⁷Då sa Jesus till dem: "Ge tillbaka till Caesar det som tillhör Caesar och till Gud det som tillhör Gud." Och de blev förvånade över honom.

¹⁸Sedan kom några sadduceer, som säger att det inte finns någon uppståndelse, till honom med en fråga.

¹⁹"Mästare," sa de, "Moses skrev för oss att om en mans bror dör och lämnar en hustru men inga barn, måste mannen gifta sig med änkan och uppresa avkomma åt sin bror.

²⁰Det fanns sju bröder. Den förste gifte sig och dog utan att lämna några barn.

²¹Den andre gifte sig med änkan, men han dog också utan att lämna något barn. Samma sak hände med den tredje.

²²Ingen av de sju lämnade några barn. Till sist dog också kvinnan.

²³Vid uppståndelsen, vems hustru kommer hon då att vara, eftersom alla sju var gifta med henne?"

²⁴Jesus svarade: "Är ni inte vilseledda eftersom ni inte känner Skrifterna eller Guds kraft?

²⁵När de döda uppstår, kommer de varken att gifta sig eller bli bortgifta; de kommer att vara som änglarna i himlen.

²⁶Nu angående de dödas uppståndelse—har ni inte läst i Moses bok, i berättelsen om den brinnande busken, hur Gud sa till honom, 'Jag är Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud'?

²⁷Han är de levandes Gud, inte de dödas. Ni är verkligen vilseledda!"

²⁸En av de skriftlärda kom och hörde dem diskutera. När han märkte att Jesus hade gett dem ett klokt svar, frågade han honom: "Av alla budorden, vilket är det viktigaste?"

²⁹"Det främsta," svarade Jesus, "är detta: 'Hör, Israel: Herren vår Gud är en Herre.

³⁰Älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.'

³¹Det andra är: 'Älska din nästa som dig själv.' Inga andra bud är större än dessa."

³²"Väl sagt, mästare," instämde mannen. "För du har verkligen rätt när du säger att Gud är en och det finns ingen annan än honom.

³³Du har rätt när du säger att älska honom av hela ditt hjärta, av hela ditt förstånd och av hela din kraft, och du har rätt när du säger att älska din nästa som dig själv är viktigare än alla brännoffer och offer."

³⁴När Jesus såg att han hade svarat klokt, sa han till honom: "Du är inte långt från Guds rike." Och från den tiden vågade ingen ställa fler frågor till honom.

³⁵Medan han undervisade i tempelgårdarna, frågade Jesus: "Varför säger de skriftlärda att Messias är Davids son?

³⁶David, talande genom den Helige Ande, sa: 'Herren sa till min Herre: "Sitt på min högra sida tills jag lägger dina fiender under dina fötter."'

³⁷Om David själv kallar honom 'Herre.' Hur kan han då vara hans son?" Den stora folkmassan lyssnade på honom med glädje.

³⁸När han undervisade, sa Jesus: "Akta er för de skriftlärda. De gillar att gå omkring i långa mantlar och bli hälsade med respekt på torgen,

³⁹och ha de bästa platserna i synagogorna och hedersplatserna vid banketter.

⁴⁰De förtär änkors hus och för syns skull ber de långa böner. Dessa män kommer att få den strängaste domen."

⁴¹Jesus satte sig mitt emot platsen där offergåvorna lades och såg på när folket lade sina pengar i tempelkistan. Många rika människor bidrog med stora summor.

⁴²Men en fattig änka kom och lade i två mycket små kopparmynt, värda bara några ören.

⁴³Han kallade sina lärjungar till sig och sa: "Sannerligen säger jag er, denna fattiga änka har gett mer till tempelkistan än alla de andra.

⁴⁴De gav alla av sitt överflöd; men hon, av sin fattigdom, lade i allt hon hade att leva på."