Mika 7

¹Ve mig! Ty jag är Som skörden av sommarfrukt, som efterskörden av vinbärgningen: Det finns ingen druvklase att äta, Ingen mogen fikon som jag längtar efter.

²Den gudfruktige har försvunnit från landet, Och det finns ingen rättfärdig bland människorna. Alla ligger i bakhåll för blod, Var och en jagar den andre med nät.

³När det gäller ondska, gör båda händerna det väl. Ledaren ber om mutor, Även domaren, och den store mannen talar sin själs önskan— Så de planerar det tillsammans.

⁴Den bästa bland dem är som en törnbuske, Den mest rättfärdige som en törnhäck. Den dag du utser dina väktare, Din bestraffning närmar sig. Då ska deras förvirring uppstå.

⁵Lita inte på en granne; Ha inte förtroende för en nära vän. Vaka över din muns dörrar För henne som ligger i din famn.

⁶Att sätta en son mot sin far, en dotter mot sin mor, och svärdotter mot sin svärmor; En persons fiender är hans egna husfolk.

⁷Men vad mig beträffar, jag ska ivrigt se efter Herren; Jag ska vänta på min frälsnings Gud. Min Gud ska lyssna på mig.

⁸Fira inte över mig, min motståndare. Även om jag faller, ska jag resa mig igen; Även om jag bor i mörker, är Herren mitt ljus.

⁹Jag ska uthärda Herrens indignation Eftersom jag har syndat mot Honom, Tills Han pläderar mitt fall och verkställer rättvisa för mig. Han ska föra mig ut till ljuset, Och jag ska se Hans rättfärdighet.

¹⁰Då ska min motståndare se, Och skam ska täcka henne som sa till mig, "Var är Herren din Gud?" Mina ögon ska se på henne; Vid den tiden ska hon trampas ner Som lera på gatorna.

¹¹Det ska vara en tid för att bygga dina murar. På den dagen ska dina gränser utvidgas.

¹²Det ska vara en dag när människor kommer till dig Från Assyrien och Egyptens städer, Från Egypten ända till Eufrat, Även från hav till hav och berg till berg.

¹³Och jorden ska bli öde på grund av dess invånare, På grund av deras onda gärningar.

¹⁴Herda Ditt folk med Din stav, Den flock som är Din egendom Som lever för sig själv i skogen, Mitt i ett fruktbart fält. Låt dem beta i Bashan och Gilead Som i forna dagar.

¹⁵Men precis som när du kom ut från Egyptens land, Så ska jag visa mina under för dig.

¹⁶Nationer ska se och skämmas Över all sin makt. De ska lägga handen på munnen, Deras öron ska bli döva.

¹⁷De ska slicka dammet som en orm, Som kräldjur på jorden. De ska komma darrande ut ur sina fästningar; Till Herren vår Gud ska de komma i bävan, Och de ska frukta Dig.

¹⁸Vem är en Gud som Du, Som förlåter överträdelse Och förbiser de upproriska handlingarna hos kvarlevan av Sin egendom? Han håller inte fast vid Sin vrede för evigt, Eftersom Han gläder sig i nåd.

¹⁹Han ska åter visa medlidande mot oss; Han ska kuva våra överträdelser. Ja, Du ska kasta alla deras synder I havets djup.

²⁰Du ska ge sanning till Jakob Och nåd till Abraham, Som Du svor till våra förfäder Från forna dagar.