4 Moseboken 20

¹I den första månaden kom hela den israelitiska församlingen till öknen Sin, och de stannade i Kadesh. Miriam dog där och blev begravd.

²Det fanns inget vatten för församlingen, och de samlades mot Mose och Aron.

³Folket tvistade med Mose och sade: “Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför Herren!

⁴Varför har du fört Herrens folk till denna öken, där vi och vår boskap riskerar att dö?

⁵Varför har du fört oss upp ur Egypten till denna hemska plats? Det är inte en plats för säd, fikon, vinrankor eller granatäpplen, och det finns inget vatten att dricka!”

⁶Mose och Aron gick från församlingen till ingången av uppenbarelsetältet och föll på sina ansikten, och Herrens härlighet visade sig för dem.

⁷Herren talade sedan till Mose och sade,

⁸“Ta staven, och du och din bror Aron ska samla församlingen. Tala till klippan inför deras ögon, och den ska ge sitt vatten. Du ska föra fram vatten ur klippan för församlingen och deras boskap att dricka.”

⁹Mose tog staven från Herrens närvaro, som han blivit instruerad.

¹⁰Mose och Aron samlade församlingen framför klippan, och han sade till dem, “Lyssna, ni rebeller, måste vi föra fram vatten åt er ur denna klippa?”

¹¹Sedan lyfte Mose sin hand och slog klippan två gånger med sin stav. Vatten strömmade ut i överflöd, och församlingen och deras boskap drack.

¹²Men Herren sade till Mose och Aron, “Eftersom ni inte litade på mig för att ära mig som helig inför israeliternas ögon, ska ni inte föra denna församling in i det land jag har gett dem.”

¹³Detta var Meribas vatten, där israeliterna tvistade med Herren, och han visade sig helig bland dem.

¹⁴Mose sände budbärare från Kadesh till kungen av Edom och sade: “Så säger din bror Israel: Du vet all den motgång som har drabbat oss.

¹⁵Våra förfäder gick ner till Egypten, och vi bodde där i många år. Egyptierna behandlade oss och våra förfäder illa,

¹⁶men när vi ropade till Herren hörde han vår röst och sände en ängel och förde oss ut ur Egypten. Nu är vi i Kadesh, en stad vid kanten av ditt område.

¹⁷Låt oss, är du snäll, gå genom ditt land. Vi ska inte gå genom någon åker eller vingård eller dricka vatten från någon brunn. Vi ska färdas längs Kungsvägen och inte vika av åt höger eller vänster förrän vi har passerat genom ditt område.”

¹⁸Men Edom svarade: “Du ska inte passera här; om du försöker, kommer vi ut mot dig med svärd.”

¹⁹Israeliterna sade till honom, “Vi ska gå längs huvudvägen, och om vi eller vår boskap dricker något av ditt vatten, ska vi betala för det. Vi önskar bara passera till fots—inget mer.”

²⁰Men han sade, “Du ska inte passera.” Då kom Edom ut mot dem med en stor och mäktig styrka.

²¹Eftersom Edom vägrade att låta Israel passera genom deras område, vände Israel bort från dem.

²²Hela den israelitiska församlingen bröt upp från Kadesh och kom till berget Hor.

²³Vid berget Hor, nära Edoms gräns, talade Herren till Mose och Aron,

²⁴“Aron ska förenas med sina förfäder, för han ska inte komma in i det land jag har gett israeliterna, eftersom ni gjorde uppror mot mitt bud vid Meribas vatten.

²⁵Ta med Aron och hans son Eleasar uppför berget Hor.

²⁶Ta av Arons kläder och sätt dem på hans son Eleasar, för Aron ska förenas med sina förfäder och dö där.”

²⁷Mose följde Herrens instruktioner: de gick uppför berget Hor inför hela församlingen.

²⁸Mose tog av Arons kläder och satte dem på hans son Eleasar. Aron dog där på bergstoppen. Sedan kom Mose och Eleasar ner från berget.

²⁹När hela församlingen såg att Aron hade dött, sörjde alla israeliter honom i trettio dagar.