4 Moseboken 9

¹Herren talade till Mose i Sinais öken, under den första månaden av det andra året efter att de hade lämnat Egypten, och sade,

²"Israeliterna ska fira påsken vid den bestämda tiden.

³På den fjortonde dagen i denna månad, i skymningen, ska ni fira den vid den bestämda tiden; ni ska fira den enligt alla dess stadgar och föreskrifter."

⁴Så Mose instruerade israeliterna att fira påsken.

⁵Och de gjorde så i Sinais öken, i skymningen på den fjortonde dagen i den första månaden, i enlighet med allt som Herren hade befallt Mose, gjorde israeliterna.

⁶Men några män var orena på grund av kontakt med en död kropp, och de kunde inte fira påsken den dagen. De närmade sig Mose och Aron den dagen

⁷och sade: "Vi är orena på grund av en död kropp, men varför ska vi uteslutas från att frambära Herrens offer vid den bestämda tiden med de andra israeliterna?"

⁸Mose svarade: "Vänta här tills jag hör vad Herren befaller angående er."

⁹Sedan talade Herren till Mose och sade,

¹⁰"Tala till israeliterna och säg: 'Om någon av er eller era efterkommande är oren på grund av en död kropp eller är på resa, får de ändå fira påsken till Herren.

¹¹På den fjortonde dagen i den andra månaden, i skymningen, ska de fira den; de ska äta den med osyrat bröd och bittra örter.

¹²De får inte lämna något av den till morgonen, och de får inte bryta några av dess ben. De ska fira den enligt alla stadgarna för påsken.

¹³Men om en person som är ren och inte är på resa avstår från att fira påsken, ska den personen avskiljas från sitt folk för att inte ha framburit Herrens offer vid den bestämda tiden. De ska bära skulden för sin synd.

¹⁴Om en främling bor bland er och vill fira påsken till Herren, ska de göra det enligt dess stadgar och föreskrifter. Ni ska ha samma lag för både främlingen och den infödde.'"

¹⁵På den dag då tabernaklet, vittnesbördets tält, sattes upp, täckte molnet det. Från kväll till morgon såg molnet över tabernaklet ut som eld.

¹⁶Detta var det vanliga mönstret; molnet täckte det om dagen, och om natten såg det ut som eld.

¹⁷Närhelst molnet lyfte från tältet, bröt israeliterna upp; och där molnet stannade, där slog israeliterna läger.

¹⁸På Herrens befallning bröt israeliterna upp, och på hans befallning slog de läger. Så länge molnet stannade över tabernaklet, förblev de i lägret.

¹⁹Även när molnet dröjde över tabernaklet i många dagar, lydde israeliterna Herrens befallning och bröt inte upp.

²⁰Om ibland molnet var över tabernaklet endast några dagar, slog de läger på Herrens befallning, och sedan på hans befallning bröt de upp.

²¹Om molnet endast stannade från kväll till morgon, bröt de upp när det lyfte på morgonen. Vare sig det var dag eller natt, närhelst molnet lyfte, bröt de upp.

²²Vare sig det var två dagar, en månad eller ett år som molnet stannade över tabernaklet, förblev israeliterna i lägret och bröt inte upp; men när det lyfte, bröt de upp.

²³På Herrens befallning slog de läger, och på Herrens befallning bröt de upp. De lydde Herrens instruktioner, i enlighet med hans befallning genom Mose.