Filipperbrevet 2

¹Om det alltså finns någon uppmuntran i Kristus, någon tröst från hans kärlek, någon gemenskap i Anden, någon ömhet och medkänsla,

²gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinne, dela samma kärlek, vara eniga i ande och inriktade på ett enda mål.

³Gör ingenting av självisk ambition eller fåfäng ära. Istället, i ödmjukhet, värdera andra som viktigare än er själva;

⁴se inte bara till ert eget bästa, utan också till andras.

⁵Ha samma sinnelag bland er som fanns i Kristus Jesus:

⁶Han som, till sin natur Gud, inte ansåg jämlikhet med Gud som något att utnyttja för egen vinning;

⁷utan utblottade sig själv genom att anta en tjänares gestalt, och blev människa.

⁸Och när han till det yttre hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig intill döden, ja, döden på korset.

⁹Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom namnet över alla namn,

¹⁰för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen, på jorden och under jorden,

¹¹och alla tungor ska bekänna att Jesus Kristus är Herre, till Guds Faders ära.

¹²Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, inte bara när jag var hos er utan nu mycket mer i min frånvaro, arbeta med fruktan och bävan på er egen frälsning;

¹³för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att uppfylla hans goda syfte.

¹⁴Gör allt utan att klaga eller ifrågasätta,

¹⁵så att ni blir klanderfria och rena, Guds barn utan fel i en förvriden och fördärvad generation. Då ska ni lysa bland dem som stjärnor på himlen,

¹⁶när ni håller fast vid livets ord. Och då ska jag kunna vara stolt på Kristi dag att jag inte har sprungit eller arbetat förgäves.

¹⁷Men även om jag utgjuts som ett dryckesoffer på er tros offer och tjänst, är jag glad och gläder mig med er alla.

¹⁸På samma sätt bör ni också vara glada och glädja er med mig.

¹⁹Men jag hoppas i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till er, så att jag också kan bli uppmuntrad när jag får veta hur ni har det.

²⁰För jag har ingen annan med samma sinne som verkligen bryr sig om ert välbefinnande.

²¹För de söker alla sitt eget, inte det som hör Kristus Jesus till.

²²Men ni vet om hans beprövade karaktär, att han tjänade med mig i evangeliets arbete som en son med sin far.

²³Därför hoppas jag att snart kunna sända honom, så snart jag ser hur det går med mig;

²⁴och jag är övertygad i Herren att jag själv också snart kommer.

²⁵Men jag ansåg det nödvändigt att sända tillbaka till er Epafroditus, min broder, medarbetare och medsoldat, som också är er budbärare och tjänare för mina behov,

²⁶eftersom han längtar efter er alla och är oroad för att ni hörde att han var sjuk.

²⁷För han var verkligen sjuk och nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig, för att skona mig från sorg på sorg.

²⁸Därför är jag desto ivrigare att sända honom, så att ni när ni ser honom igen kan glädja er och jag kan ha mindre oro.

²⁹Ta emot honom då i Herren med all glädje, och håll sådana som han i hög aktning,

³⁰eftersom han kom nära döden för Kristi verk, riskerade sitt liv för att kompensera för den hjälp ni inte kunde ge mig.