Psaltaren 104

¹Välsigna Herren, min själ! Herre min Gud, Du är mycket stor; Du är klädd i prakt och majestät,

²Du sveper Dig i ljus som i en mantel, Spänner ut himlen som ett tält.

³Han bygger sina salar på vattnen; Han använder molnen som sin vagn; Han rör sig på vindens vingar;

⁴Han gör vindarna till sina budbärare, Flammande eld till sina tjänare.

⁵Han grundade jorden på dess fästen, Så att den inte ska skaka för evigt.

⁶Du täckte den med djupet som med en klädnad; Vattnen stod över bergen.

⁷Vid Ditt tillrättavisande flydde de, Vid ljudet av Ditt åskdunder skyndade de bort.

⁸Bergen steg upp, dalarna sjönk ner Till den plats Du bestämt för dem.

⁹Du satte en gräns så att de inte skulle överträda, Så att de inte skulle återvända för att översvämma jorden.

¹⁰Han släpper ut källor i dalarna; De rinner bland bergen;

¹¹De ger dryck åt alla markens djur; De vilda åsnorna släcker sin törst.

¹²Vid dem bor himlens fåglar; De sjunger bland grenarna.

¹³Han bevattnar bergen från sina salar; Jorden fylls med frukten av Hans verk.

¹⁴Han låter gräs växa för boskapen, Och växter för människans arbete, Så att de kan frambringa föda från jorden,

¹⁵Och vin, som gläder människans hjärta, Så att ens ansikte glänser av olja, Och föda, som stärker människans hjärta.

¹⁶Herrens träd är välvattnade, Libanons cedrar som Han planterat,

¹⁷Där fåglarna bygger sina bon, Och storken, vars hem är i cypresserna.

¹⁸De höga bergen är för stenbockarna; Klipporna är en tillflykt för klipphyraxen.

¹⁹Han skapade månen för att markera tiderna; Solen vet sin nedgångsplats.

²⁰Du gör mörker och det blir natt, Då alla skogens djur rör sig omkring.

²¹De unga lejonen ryter efter sitt byte, Och söker sin föda från Gud.

²²När solen går upp, drar de sig tillbaka, Och lägger sig i sina hålor.

²³En människa går ut till sitt arbete Och till sin möda till kvällen.

²⁴Herre, hur många är Dina verk! I vishet har Du skapat dem alla; Jorden är full av Dina skapelser.

²⁵Detta är havet, stort och vidsträckt, Där finns otaliga varelser, Både små och stora.

²⁶Skeppen seglar där, Och Leviatan, som Du har format för att leka i det.

²⁷De alla är beroende av Dig De väntar på att få sin mat i rätt tid.

²⁸Du ger dem, de samlar in det; Du öppnar Din hand, de fylls med goda ting.

²⁹Du döljer Ditt ansikte, de blir förskräckta; Du tar bort deras andedräkt, de dör Och återvänder till sitt stoft.

³⁰Du sänder ut Din Ande, de blir skapade; Och Du förnyar markens yta.

³¹Må Herrens härlighet vara för evigt; Må Herren glädja sig i sina skapelser;

³²Han ser på jorden, och den skälver; Han rör vid bergen, och de ryker.

³³Jag vill sjunga till Herren under mitt liv; Jag vill lovsjunga min Gud medan jag finns.

³⁴Må min meditation vara Honom till behag; För min del ska jag finna glädje i Herren.

³⁵Må syndare försvinna från jorden Och må de onda inte finnas mer. Välsigna Herren, min själ. Prisa Herren!