Psaltaren 144

¹Välsignad vare Herren, min klippa, Som tränar mina händer för krig, Och mina fingrar för strid;

²Min trofasthet och min fästning, Min borg och min räddare, Min sköld och Han i vilken jag tar min tillflykt, Som lägger mitt folk under mig.

³Herre, vad är människan, att Du bryr Dig om honom? Eller människobarnen, att Du tänker på dem?

⁴Människan är som en vindfläkt; Hans dagar är som en försvinnande skugga.

⁵Sänk Dina himlar, Herre, och stig ner; Rör vid bergen, så att de ryker.

⁶Sänd ut blixtar och skingra dem; Släpp Dina pilar och förvirra dem.

⁷Räck ut Din hand från ovan; Befria mig och rädda mig från mäktiga vatten, Från främlingars grepp

⁸Vars munnar talar svek, Och vars högra hand är en falskhetens hand.

⁹O Gud, jag vill sjunga en ny sång till Dig; Med en harpa av tio strängar vill jag lovsjunga Dig,

¹⁰Som ger befrielse åt kungar, Som räddar Sin tjänare David från det skadliga svärdet.

¹¹Befria mig och rädda mig från främlingars grepp, Vars munnar talar svek, Och vars högra hand är en falskhetens hand.

¹²Må våra söner i sin ungdom vara som frodiga plantor, Och våra döttrar som hörnpelare Skulpterade för ett palats.

¹³Må våra lador vara fulla, Förse oss med alla slags grödor, Må våra hjordar föda tusen Och tiotusen på våra fält;

¹⁴Må vårt boskap avlas Utan missöde och utan förlust, Må det inte finnas någon nöd på våra gator!

¹⁵Välsignade är de människor som är i ett sådant tillstånd; Välsignade är de människor vars Gud är Herren!