Psaltaren 146

¹Prisa Herren! Ära Herren, min själ!

²Jag skall prisa Herren så länge jag lever; Jag skall sjunga till min Gud så länge jag finns till.

³Sätt ingen tillit till furstar, Till dödliga människor, där det inte finns någon räddning.

⁴När hans ande lämnar honom, återvänder han till jorden; På den dagen går hans planer om intet.

⁵Lycklig är den vars hjälp är Jakobs Gud, Vars hopp vilar i Herren, hans Gud,

⁶Som skapade himmel och jord, Havet och allt som finns i dem; Som förblir trofast för evigt;

⁷Som ger rättvisa åt de förtryckta; Som ger mat åt de hungriga. Herren befriar de fångna.

⁸Herren ger de blinda syn; Herren reser upp dem som är nedböjda; Herren älskar de rättfärdiga.

⁹Herren skyddar främlingar; Han upprätthåller den faderlöse och änkan, Men han omintetgör de ondas planer.

¹⁰Herren skall regera i evighet, Din Gud, Sion, genom alla generationer. Ära Herren!