Psaltaren 2

¹Varför rasar hednafolken, Och varför smider folken fåfänga planer?

²Jordens kungar reser sig, Och furstarna sluter sig samman Mot Herren och hans Smorde, och säger,

³"Låt oss slita deras bojor, Och kasta deras band från oss!"

⁴Han som bor i himlarna ler, Herren hånar dem.

⁵Sedan talar han till dem i sin vrede, Och förskräcker dem i sin förbittring, och säger,

⁶"Jag har insatt min konung På Sion, mitt heliga berg."

⁷Jag vill förkunna Herrens beslut: Han sade till mig: "Du är min Son, Idag har jag fött dig.

⁸Begär av mig, så skall jag ge dig hednafolken till arvedel, Och jordens yttersta gränser till egendom.

⁹Du skall krossa dem med en järnstav, Du skall slå sönder dem som lerkärl."

¹⁰Var därför visa, ni kungar; Låt er varnas, ni jordens domare.

¹¹Tjäna Herren med fruktan, Och jubla med bävan.

¹²Kyss Sonen, så att han inte blir vred och ni går under på er väg, Ty hans vrede kan lätt blossa upp. Saliga är alla som tar sin tillflykt till honom.