Psaltaren 22

¹Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Långt från min hjälp är orden av mitt klagande.

²Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte; Och om natten, men jag finner ingen ro.

³Men du är helig, Du som tronar på Israels lovsånger.

⁴På dig förtröstade våra fäder; De litade på dig, och du befriade dem.

⁵Till dig ropade de och fann tillflykt; På dig litade de och blev inte besvikna.

⁶Men jag är som en mask, inte en människa, En smälek bland folk och föraktad av folket.

⁷Alla som ser mig hånar mig; De grinar, de skakar på huvudet och säger,

⁸"Lita på Herren; låt honom befria honom; Låt honom rädda honom, eftersom han har behag i honom."

⁹Men det var du som förde mig fram ur moderlivet; Du gjorde mig trygg vid min moders bröst.

¹⁰Från födseln var jag överlämnad åt dig; Du har varit min Gud sedan min moders liv.

¹¹Var inte långt borta från mig, för nöd är nära; För det finns ingen som hjälper.

¹²Många tjurar har omringat mig; Starka tjurar från Bashan har omringat mig.

¹³De gapar mot mig med sina munnar, Som ett glupskt och rytande lejon.

¹⁴Jag är utgjuten som vatten, Och alla mina ben är ur led; Mitt hjärta är som vax; Det har smält inom mig.

¹⁵Min kraft är uttorkad som en lerskärva, Och min tunga fastnar vid mina käkar; Och du lägger mig i dödens stoft.

¹⁶För hundar har omringat mig; Som en flock har ogärningsmän omringat mig; De har genomborrat mina händer och mina fötter.

¹⁷Jag kan räkna alla mina ben. De ser, de stirrar på mig;

¹⁸De delar mina kläder mellan sig, Och de kastar lott om min klädnad.

¹⁹Men du, Herre, var inte långt borta; Du som är min hjälp, skynda till min hjälp.

²⁰Befria min själ från svärdet, Mitt dyrbara liv från hundens grepp.

²¹Rädda mig från lejonets mun; Från de vilda oxarnas horn har du svarat mig.

²²Jag ska förkunna ditt namn för mina bröder; Mitt i församlingen ska jag prisa dig.

²³Ni som fruktar Herren, prisa honom; Alla ni Jakobs ättlingar, ära honom, Och stå i vördnad för honom, alla ni Israels ättlingar.

²⁴För han har inte föraktat eller avskytt den lidandes plåga; Inte heller har han dolt sitt ansikte för honom; Men när han ropade till honom om hjälp, lyssnade han.

²⁵Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen; Jag ska infria mina löften inför dem som fruktar honom.

²⁶De betryckta ska äta och bli mätta; De som söker honom ska prisa Herren. Må ert hjärta bestå för evigt!

²⁷Alla jordens ändar ska minnas och vända sig till Herren, Och alla folkens familjer ska böja sig inför dig.

²⁸För riket tillhör Herren, Och han regerar över nationerna.

²⁹Alla jordens välmående ska äta och tillbe, Alla som går ner i stoftet ska knäböja inför honom, Även den som inte kan uppehålla sitt eget liv.

³⁰Framtida generationer ska tjäna honom; Det ska berättas om Herren för den kommande generationen.

³¹De ska komma och förkunna hans rättfärdighet För ett folk som ännu inte är fött, att han har utfört det.