Psaltaren 32

¹Salig är den vars överträdelse är förlåten, Vars synd är övertäckt.

²Salig är den människa vars skuld Herren inte tillräknar, Och i vars ande det inte finns något svek.

³När jag teg om min synd, förtvinade min kropp Genom mitt ständiga klagande.

⁴Ty dag och natt låg din hand tung på mig; Min kraft försvann som i sommarens hetta. Sela

⁵Jag erkände min synd för dig, Och dolde inte min skuld; Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren"; Och du förlät min synds skuld. Sela

⁶Därför, må alla fromma be till dig medan du kan finnas; Sannerligen, i en flod av stora vatten ska de inte nå honom.

⁷Du är min tillflykt; Du skyddar mig från nöd; Du omger mig med befrielsens sånger. Sela

⁸Jag ska undervisa dig och lära dig den väg du ska gå; Jag ska ge dig råd med mitt vakande öga över dig.

⁹Var inte som hästen eller mulåsnan, som saknar förstånd, Vilkas utrustning består av betsel och töm för att tygla dem, Annars kommer de inte nära dig.

¹⁰De ogudaktigas sorger är många, Men den som litar på Herren ska omges av godhet.

¹¹Var glada i Herren och fröjda er, ni rättfärdiga, Och jubla, alla ni som är rättsinniga i hjärtat.