Psaltaren 35

¹Kämpa, Herre, mot dem som kämpar mot mig; Strid mot dem som strider mot mig.

²Ta upp sköld och rustning, Och stå upp för att hjälpa mig.

³Dra spjut och lans mot dem som förföljer mig; Säg till min själ: "Jag är din frälsning."

⁴Låt dem skämmas och bli vanärade som söker mitt liv; Låt dem vända tillbaka och bli förödmjukade som smider ont mot mig.

⁵Låt dem bli som agnar för vinden, Med Herrens ängel som driver dem bort.

⁶Låt deras väg bli mörk och hal, Med Herrens ängel som förföljer dem.

⁷Ty utan orsak har de lagt ut sitt nät för mig; Utan orsak har de grävt en grop för min själ.

⁸Låt fördärv komma över honom oväntat, Och låt det nät han gömt fånga honom; Låt honom falla i samma fördärv.

⁹Och min själ skall glädjas i Herren; Den skall fröjda sig i Hans frälsning.

¹⁰Alla mina ben skall säga: "Herre, vem är som Du, Som räddar den betryckte från den som är för stark för honom, Och den betryckte och den fattige från den som rånar honom?"

¹¹Falska vittnen stiger upp; De frågar mig om sådant jag inte vet.

¹²De återgäldar ont för gott, Och bringar sorg till min själ.

¹³Men jag, när de var sjuka, bar jag säcktyg; Jag ödmjukade min själ med fasta, Men min bön förblev obesvarad.

¹⁴Jag gick omkring som om det vore min vän eller broder; Jag böjde mig i sorg, som en som sörjer en mor.

¹⁵Men vid min snubbling gladde de sig och samlade sig; De betryckta som jag inte kände samlade sig mot mig, De förtalade mig utan uppehåll.

¹⁶Som respektlösa gycklare vid en fest, De gnisslade tänder mot mig.

¹⁷Herre, hur länge skall Du se på? Rädda min själ från deras fördärv, Mitt dyrbara liv från lejonen.

¹⁸Jag skall tacka Dig i den stora församlingen; Jag skall prisa Dig bland en stor skara.

¹⁹Låt inte dem som orättfärdigt är mina fiender glädjas över mig; Låt inte dem som hatar mig utan orsak blinka illvilligt.

²⁰Ty de talar inte om fred, Utan de smider bedrägliga ord mot dem som lever stilla i landet.

²¹De öppnade sina munnar vida mot mig; De utropade: "Aha, aha! Våra ögon har sett det!"

²²Du har sett det, Herre, förbli inte tyst; Herre, var inte långt borta från mig.

²³Vakna upp, och res Dig till min rätt Och till min sak, min Gud och min Herre.

²⁴Döm mig, Herre min Gud, efter Din rättfärdighet, Och hindra dem från att glädjas över mig.

²⁵Låt dem inte säga i sina hjärtan: "Aha, vår önskan!" Låt dem inte säga: "Vi har förtärt honom!"

²⁶Låt dem skämmas och bli helt förödmjukade som gläds åt min nöd; Låt dem bli klädda i skam och vanära som upphöjer sig över mig.

²⁷Låt dem ropa av glädje och fröjda sig, som har behag i min rättfärdighet; Och låt dem ständigt säga: "Herren vare upphöjd, Som har behag i sin tjänares välgång."

²⁸Och min tunga skall förkunna Din rättfärdighet Och Din lovsång hela dagen.