Psaltaren 55

¹Lyssna till min bön, Gud; Och göm dig inte för min vädjan.

²Vänd ditt öra till mig och svara mig; Jag är orolig i min klagan och mycket bekymrad,

³På grund av fiendens röst, På grund av de ondas förtryck; För de hopar problem över mig Och i vrede bär de agg mot mig.

⁴Mitt hjärta är djupt plågat inom mig, Och dödens fasor har gripit mig.

⁵Fruktan och bävan har överfallit mig, Och skräck har överväldigat mig.

⁶Jag sade, “Åh, att jag hade vingar som en duva! Jag skulle flyga bort och finna ro.

⁷Se, jag skulle fly långt bort, Jag skulle tillbringa min natt i öknen. Sela

⁸Jag skulle skynda till min tillflyktsort Från den stormiga vinden och den våldsamma stormen.”

⁹Förvirra dem, Herre, dela deras tungor, För jag har bevittnat våld och strid i staden.

¹⁰Dag och natt omringar de henne på hennes murar, Och orätt och skada är inom henne.

¹¹Förödelse är inom henne; Förtryck och svek lämnar inte hennes gator.

¹²För det är inte en fiende som hånar mig, då kunde jag bära det; Inte heller är det en som föraktar mig som har rest sig mot mig, Då kunde jag gömma mig för honom.

¹³Men det är du, en person min jämlike, Min följeslagare och min förtrogne;

¹⁴Vi som delade ljuv gemenskap tillsammans, Vandrade i Guds hus bland skaran.

¹⁵Må döden komma över dem oväntat; Må de stiga ner levande till Sheol, För ondska är i deras boning, bland dem.

¹⁶Vad mig beträffar, jag skall åkalla Gud, Och Herren skall befria mig.

¹⁷Kväll och morgon och vid middagstid skall jag klaga och stöna, Och Han skall höra min röst.

¹⁸Han skall rädda min själ i frid från striden mot mig, För många är de som motsätter sig mig.

¹⁹Gud skall höra och ödmjuka dem— Även den som sitter på tronen från urminnes tider— Sela Eftersom de inte förändras, Och inte fruktar Gud.

²⁰Han har sträckt ut sina händer mot dem som var i fred med honom; Han har brutit sitt förbund.

²¹Hans ord var lenare än smör, Men hans hjärta var inställt på krig; Hans ord var mjukare än olja, Ändå var de dragna svärd.

²²Kasta din börda på Herren och Han skall uppehålla dig; Han skall aldrig tillåta att de rättfärdiga vacklar.

²³Men du, Gud, skall föra dem ner i fördärvets grop; Blodtörstiga och svekfulla män skall inte leva ut hälften av sina dagar. Men jag skall sätta min tillit till dig.