Psaltaren 57

¹Var nådig mot mig, Gud, var nådig mot mig, Ty min själ tar sin tillflykt till dig; Och i skuggan av dina vingar tar jag min tillflykt Tills fördärvet har gått förbi.

²Jag ropar till Gud, den Högste, Till Gud som fullbordar sitt syfte för mig.

³Han ska sända från himlen och rädda mig; Han tillrättavisar den som trampar på mig. Sela Gud ska sända sin nåd och sin sanning.

⁴Min själ är bland lejon; Jag måste ligga bland dem som slukar, Bland människors söner, vars tänder är spjut och pilar, Och deras tunga är ett vasst svärd.

⁵Bli upphöjd över himlarna, Gud; Må din härlighet vara över hela jorden.

⁶De har lagt en snara för mina steg; Min själ är nedböjd; De grävde en grop framför mig; De har själva fallit i den. Sela

⁷Mitt hjärta är orubbligt, Gud, mitt hjärta är orubbligt; Jag ska sjunga, ja, jag ska sjunga lovsånger!

⁸Vakna, min själ! Vakna, harpa och lyra! Jag ska väcka morgonljuset.

⁹Jag ska tacka dig, Herre, bland folken; Jag ska sjunga lovsånger till dig bland nationerna.

¹⁰Ty din nåd når till himlarna, Och din sanning till skyarna.

¹¹Bli upphöjd över himlarna, Gud; Må din härlighet vara över hela jorden.