Psaltaren 6

¹Herre, straffa mig inte i din vrede, Och tukta mig inte i din förbittring.

²Visa nåd mot mig, Herre, för jag är svag; Hela mig, Herre, för mina ben är i nöd.

³Och min själ är djupt bedrövad; Men du, Herre—hur länge?

⁴Vänd åter, Herre, rädda min själ; Fräls mig för din nåds skull.

⁵Ty i döden finns ingen som minns dig; I Sheol, vem ska prisa dig?

⁶Jag är utmattad av mitt klagande; Varje natt dränker jag min säng, Jag genomblöter min bädd med mina tårar.

⁷Mitt öga har blivit svagt av sorg; Det har åldrats på grund av alla mina fiender.

⁸Gå bort från mig, alla ni som begår orätt, För Herren har hört ljudet av mitt gråt.

⁹Herren har lyssnat till min bön, Herren tar emot min bön.

¹⁰Alla mina fiender ska bli skamsna och djupt oroade; De ska vända tillbaka, de ska plötsligt bli skamsna.