Psaltaren 62

¹Min själ väntar i tystnad på Gud ensam; Från honom kommer min frälsning.

²Han ensam är min klippa och min frälsning, Min borg; jag skall inte vackla mycket.

³Hur länge skall ni angripa en man, Så att ni alla kan fälla honom, Som en lutande vägg, som ett fallfärdigt staket?

⁴De har endast rådslagit för att störta honom från hans höga ställning; De har sin glädje i lögn; De välsignar med sin mun, Men invärtes förbannar de. Sela

⁵Min själ, förbli tyst inför Gud ensam, För mitt hopp kommer från honom.

⁶Han ensam är min klippa och min frälsning, Min tillflykt; jag skall inte vackla.

⁷Min frälsning och min ära beror på Gud; Min starka klippa, min tillflykt är i Gud.

⁸Lita på honom alltid, ni folk; Utgjut era hjärtan inför honom; Gud är vår tillflykt. Sela

⁹Människor av låg rang är bara en vindfläkt, och de av hög rang är en illusion; På vågen stiger de. Tillsammans är de lättare än luft.

¹⁰Förlita er inte på förtryck, Och sätt inte fåfängt hopp till röveri; Om rikedom ökar, fäst inte ert hjärta vid det.

¹¹Gud har talat en gång; Två gånger har jag hört detta: Att styrka tillhör Gud;

¹²Och trofast kärlek är din, Herre, För du belönar en människa efter hennes gärningar.