Psaltaren 74

¹Gud, varför har du förkastat oss för alltid? Varför ryker din vrede mot fåren i din betesmark?

²Kom ihåg ditt folk, som du förvärvade för länge sedan, Som du har återköpt som din arvedels stam; Och detta Sion, där du har bott.

³Närma dig de ödelagda ruinerna; Fienden har lagt allt i helgedomen öde.

⁴Dina fiender ryter i hjärtat av din mötesplats; De har satt upp sina egna märken som symboler.

⁵Det verkar som en som höjer En yxa i en skog av träd.

⁶Och nu bryter de ner allt dess snidade verk Med yxa och hammare.

⁷De har reducerat din helgedom till aska; De har vanhelgat platsen för ditt namn.

⁸De sade i sitt hjärta, "Låt oss helt kuva dem." De har satt eld på alla Guds mötesplatser i landet.

⁹Vi ser inte våra tecken; Det finns inte längre någon profet, Inte heller finns det någon bland oss som vet hur länge.

¹⁰Hur länge, Gud, ska fienden håna dig? Ska fienden behandla ditt namn med respektlöshet för alltid?

¹¹Varför håller du tillbaka din hand, även din högra hand? Släpp den från din barm och bringa rättvisa!

¹²Ändå är Gud min kung från länge sedan, Som utför frälsningens gärningar mitt på jorden.

¹³Du delade havet med din styrka; Du krossade havsvidundrens huvuden i vattnen.

¹⁴Du krossade Leviatans huvuden; Du gav honom som föda åt vildmarkens varelser.

¹⁵Du öppnade källor och strömmar; Du torkade upp eviga floder.

¹⁶Din är dagen, din är också natten; Du har satt ljuset och solen på plats.

¹⁷Du har definierat alla jordens gränser; Du har format sommar och vinter.

¹⁸Kom ihåg detta, Herre, att fienden har hånat dig, Och ett dåraktigt folk har behandlat ditt namn med respektlöshet.

¹⁹Överlämna inte din turturduvas själ till vilddjuret; Glöm inte dina betrycktas liv för alltid.

²⁰Betrakta förbundet; För landets mörka platser är fulla av våldets tillhåll.

²¹Må de förtryckta inte återvända vanärade; Må de betryckta och de behövande prisa ditt namn.

²²Res dig, Gud, och försvara din egen sak; Kom ihåg hur den dåraktiga personen hånar dig hela dagen.

²³Glöm inte dina fienders röst, Ljudet av dem som reser sig mot dig, vilket stiger oavbrutet.