Psaltaren 90

¹Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

²Innan bergen föddes Eller du formade jorden och världen, Från evighet till evighet är du Gud.

³Du låter människorna vända åter till stoft Och säger: "Återvänd, ni människobarn."

⁴Ty tusen år är i dina ögon Som dagen i går när den förgick, Eller som en nattväkt.

⁵Du sköljer bort dem som en flod, de är som en sömn; På morgonen är de som gräset som förnyas.

⁶På morgonen blomstrar det och växer upp; På kvällen vissnar det och torkar bort.

⁷Ty vi förgås genom din vrede, Och vi förskräcks genom din förtörnelse.

⁸Du har ställt våra missgärningar inför dig, Våra hemliga synder i ditt ansiktes ljus.

⁹Ty alla våra dagar har försvunnit i din vrede; Vi har avslutat våra år med en suck.

¹⁰Våra levnadsdagar är sjuttio år, Eller om kraften räcker, åttio år, Men deras stolthet är möda och bekymmer; Ty det går snart förbi, och vi flyger bort.

¹¹Vem förstår styrkan i din vrede Och din förtörnelse, så som den bör fruktas?

¹²Lär oss därför att räkna våra dagar rätt, Så att vi får visa hjärtan.

¹³Vänd åter, Herre; hur länge dröjer det? Och förbarma dig över dina tjänare.

¹⁴Mätta oss med din nåd på morgonen, Så att vi får jubla och vara glada alla våra dagar.

¹⁵Gläd oss lika många dagar som du har plågat oss, Och lika många år som vi har sett olycka.

¹⁶Låt dina gärningar bli synliga för dina tjänare Och din härlighet för deras barn.

¹⁷Må Herrens, vår Guds, nåd vila över oss; Och befäst för oss våra händers verk— Ja, befäst våra händers verk.