Uppenbarelseboken 1

¹Uppenbarelsen av Jesus Kristus, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han gjorde det känt genom att sända sin ängel till sin tjänare Johannes,

²som vittnade om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, om allt han såg.

³Salig är den som läser upp orden i denna profetia, och saliga är de som hör och håller fast vid det som är skrivet i den, för tiden är nära.

⁴Johannes, till de sju församlingarna i provinsen Asien: Nåd och frid till er från honom som är, som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron,

⁵och från Jesus Kristus, det trogna vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Till honom som älskar oss och har löst oss från våra synder genom sitt blod—

⁶och har gjort oss till ett rike, präster åt sin Gud och Fader—åt honom tillhör äran och makten i evigheters evighet. Amen.

⁷Se, han kommer med molnen, och varje öga ska se honom, även de som genomborrade honom; och alla jordens stammar ska sörja över honom. Så ska det bli! Amen.

⁸"Jag är Alfa och Omega," säger Herren Gud, "han som är, som var och som kommer, den Allsmäktige."

⁹Jag, Johannes, er broder och delaktig i bedrövelsen och riket och det uthålliga tålamodet i Jesus, var på ön Patmos för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull.

¹⁰Jag var i Anden på Herrens dag, och jag hörde en stark röst bakom mig, ljudande som en trumpet,

¹¹som instruerade mig att skriva vad jag ser på en bokrulle och sända det till de sju församlingarna: till Efesos, Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea.

¹²Då vände jag mig om för att se rösten som talade till mig. Och när jag hade vänt mig om, såg jag sju gyllene lampställ,

¹³och mitt ibland lampställen var en som liknade en människoson, klädd i en dräkt som räckte ner till fötterna och med ett gyllene bälte runt bröstet.

¹⁴Hans huvud och hår var vita som ull, så vita som snö, och hans ögon var som eldslågor.

¹⁵Hans fötter var som brons som glöder i en ugn, och hans röst var som ljudet av många vatten.

¹⁶I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt, tveeggat svärd. Hans ansikte var som solen när den skiner i sin fulla styrka.

¹⁷När jag såg honom, föll jag ner vid hans fötter som död. Då lade han sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den Förste och den Siste,

¹⁸och den Levande; jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och Hades.

¹⁹Skriv därför ner vad du har sett, vad som är nu, och vad som ska ske efter detta.

²⁰När det gäller de sju stjärnorna du såg i min högra hand och de sju gyllene lampställen: De sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar, och de sju lampställen är de sju församlingarna.