Uppenbarelseboken 10

¹Jag såg en annan mäktig ängel stiga ner från himlen, klädd i ett moln, med en regnbåge över sitt huvud. Hans ansikte lyste som solen, och hans ben var som eldpelare.

²I sin hand hade han en liten bokrulle, som låg öppen. Han satte sin högra fot på havet och sin vänstra på landet.

³Han ropade med hög röst, som ett lejon ryter, och när han ropade, talade de sju åskorna.

⁴När de sju åskorna hade talat, var jag på väg att skriva, men jag hörde en röst från himlen som sade: "Försegla det som de sju åskorna har talat och skriv inte ner det."

⁵Sedan lyfte ängeln, som jag såg stå på havet och på landet, sin högra hand mot himlen,

⁶och svor vid Honom som lever i evigheters evighet, som skapade himlen och allt som är i den, jorden och allt som är på den, och havet och allt som är i det, att det inte skulle bli någon mer fördröjning,

⁷utan i de dagar då den sjunde ängeln är på väg att blåsa i sin basun, ska Guds mysterium fullbordas, så som Han har förkunnat för sina tjänare profeterna.

⁸Sedan talade rösten jag hade hört från himlen till mig igen och sade: "Gå och ta bokrullen som är öppen i handen på ängeln som står på havet och på landet."

⁹Så jag gick till ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han sade till mig: "Ta den och ät den; den kommer att göra din mage bitter, men i din mun kommer den att vara söt som honung."

¹⁰Jag tog den lilla bokrullen ur ängelns hand och åt den. Den var söt som honung i min mun, men när jag hade ätit den, blev min mage bitter.

¹¹Sedan blev jag tillsagd: "Du måste profetera igen om många folk, nationer, språk och kungar."