Uppenbarelseboken 6

¹Jag såg när Lammet öppnade ett av de sju sigillen, och jag hörde en av de fyra levande varelserna säga med en röst som åska: "Kom!"

²Jag såg, och där var en vit häst! Dess ryttare hade en båge, och en krona gavs åt honom, och han gav sig ut segrande och för att segra.

³När Lammet öppnade det andra sigillet, hörde jag den andra levande varelsen säga: "Kom!"

⁴Då kom en annan häst, en eldröd. Dess ryttare fick makt att ta bort freden från jorden, så att människor skulle döda varandra; och ett stort svärd gavs åt honom.

⁵När Lammet öppnade det tredje sigillet, hörde jag den tredje levande varelsen säga: "Kom!" Jag såg, och där var en svart häst! Dess ryttare hade en vågskål i sin hand.

⁶Sedan hörde jag vad som verkade vara en röst bland de fyra levande varelserna, som sade: "Ett mått vete för en denar, och tre mått korn för en denar; och skada inte oljan och vinet."

⁷När Lammet öppnade det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde levande varelsens röst säga: "Kom!"

⁸Jag såg, och där var en blek häst! Dess ryttare hette Döden, och Hades följde tätt efter honom. De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd, hungersnöd, pest och genom jordens vilda djur.

⁹När Lammet öppnade det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för det vittnesbörd de hade hållit fast vid.

¹⁰De ropade med hög röst: "Hur länge, suveräne Herre, helig och sann, ska det dröja innan du dömer jordens invånare och hämnas vårt blod?"

¹¹Sedan gavs var och en av dem en vit dräkt, och de blev tillsagda att vila lite längre, tills antalet av deras medtjänare och deras bröder och systrar, som skulle bli dödade som de hade blivit, var fullbordat.

¹²Jag såg när han öppnade det sjätte sigillet. Det blev en stor jordbävning; solen blev svart som säckväv gjord av hår, och hela månen blev blodröd,

¹³och himlens stjärnor föll till jorden, som ett fikonträd fäller sina omogna fikon när det skakas av en stark vind.

¹⁴Himlen försvann som en bokrulle som rullas ihop, och varje berg och ö flyttades från sin plats.

¹⁵Då gömde sig jordens kungar, stormännen, befälhavarna, de rika, de mäktiga och alla andra, både slav och fri, i grottor och bland bergens klippor.

¹⁶De ropade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för Honom som sitter på tronen och för Lammets vrede!

¹⁷Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan bestå?"