Romarbrevet 4

¹Vad ska vi då säga att Abraham, vår förfader enligt köttet, har upptäckt i denna fråga?

²Om Abraham verkligen blev rättfärdig genom gärningar, har han något att berömma sig av, men inte inför Gud.

³Vad säger Skriften? "Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet."

⁴Nu, för den som arbetar, räknas lön inte som en gåva, utan som något som är förtjänat.

⁵Men för den som inte arbetar utan tror på Honom som rättfärdiggör den ogudaktige, räknas deras tro som rättfärdighet.

⁶Precis som David också talar om den välsignelse som tillkommer den person som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar:

⁷"Välsignade är de vars överträdelser är förlåtna, vars synder är övertäckta.

⁸Välsignad är den vars synd Herren inte ska tillräkna dem."

⁹Är denna välsignelse endast för de omskurna, eller också för de oomskurna? För vi säger att tro räknades Abraham till rättfärdighet.

¹⁰Under vilka omständigheter räknades det honom? Var det medan han var omskuren, eller oomskuren? Det var inte medan han var omskuren, utan medan han var oomskuren.

¹¹Och han fick tecknet av omskärelse, ett sigill av den rättfärdighet han hade genom tro medan han fortfarande var oomskuren, så att han skulle kunna vara fader till alla som tror utan att vara omskurna, att rättfärdighet skulle kunna räknas dem.

¹²Och han är också fader till de omskurna som inte bara är omskurna utan som också följer i trons fotspår som vår fader Abraham hade innan han var omskuren.

¹³Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att han skulle bli världens arvinge, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro.

¹⁴För om de som förlitar sig på lagen är arvingar, då är tron utan verkan och löftet upphävt,

¹⁵eftersom lagen resulterar i vrede. Och där det inte finns någon lag, finns det ingen överträdelse.

¹⁶Därför är löftet baserat på tro, så att det kan vila på nåd och vara säkert för alla Abrahams efterkommande—inte bara för dem som är av lagen utan också för dem som delar Abrahams tro. Han är fader till oss alla.

¹⁷Som det står skrivet: "Jag har gjort dig till en fader för många nationer." Han är vår fader inför Gud, i vilken han trodde—Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som inte finns som om det fanns.

¹⁸Mot all förhoppning trodde Abraham i hopp och blev så fader till många nationer, precis som det hade sagts till honom, "Så ska dina efterkommande vara."

¹⁹Utan att försvagas i sin tro, betraktade han sin egen kropp, nu så gott som död eftersom han var omkring hundra år gammal, och Saras döda livmoder.

²⁰Ändå tvekade han inte genom otro angående Guds löfte, utan blev stärkt i sin tro och gav Gud ära,

²¹fullt övertygad om att Gud hade makt att göra vad Han hade lovat.

²²Detta är anledningen till att "det räknades honom till rättfärdighet."

²³Orden "det räknades honom" skrevs inte bara för hans skull,

²⁴utan också för vår, till vilka det kommer att räknas—för oss som tror på Honom som uppväckte Jesus vår Herre från de döda.

²⁵Han överlämnades till döden för våra synder och uppväcktes till liv för vår rättfärdiggörelse.