Romarbrevet 9

¹Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte; mitt samvete vittnar med mig i den Helige Ande,

²att jag har stor sorg och oavbruten smärta i mitt hjärta.

³För jag skulle önska att jag själv var förbannad och skild från Kristus för mina bröders skull, mina släktingar efter köttet,

⁴som är israeliter. Deras är barnaskapet, härligheten, förbunden, lagens givande, tempeltjänsten och löftena.

⁵Deras är patriarkerna, och från dem härstammar den mänskliga släkten av Messias, som är Gud över alla, välsignad i evighet. Amen.

⁶Det är inte så att Guds ord har fallerat. För inte alla som härstammar från Israel är verkligen Israel.

⁷Inte heller är de alla barn bara för att de är Abrahams ättlingar, utan "genom Isak skall dina ättlingar kallas."

⁸Detta betyder att det inte är köttets barn som är Guds barn, utan löftets barn räknas som ättlingar.

⁹För så här var löftet uttryckt: "Vid den bestämda tiden skall jag komma tillbaka, och Sara skall ha en son."

¹⁰Och inte bara detta, utan också när Rebecka hade blivit havande med tvillingar genom en man, vår fader Isak;

¹¹för innan tvillingarna var födda eller hade gjort något gott eller ont, för att Guds syfte enligt utväljelse skulle bestå,

¹²inte genom gärningar utan genom honom som kallar, blev hon tillsagd, "Den äldre skall tjäna den yngre."

¹³Som det uttrycks i Skriften: "Jakob älskade jag, men Esau fann jag inte behag i."

¹⁴Vad skall vi dra för slutsats? Finns det någon orättvisa hos Gud? Absolut inte!

¹⁵För han sade till Mose, "Jag skall visa nåd mot den jag väljer att visa nåd, och jag skall visa barmhärtighet mot den jag väljer att visa barmhärtighet."

¹⁶Så det beror inte på mänsklig vilja eller strävan, utan på Guds nåd.

¹⁷För Skriften säger till farao, "Jag uppväckte dig för detta ändamål, att jag skulle visa min makt i dig och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden."

¹⁸Därför har han nåd med vem han vill ha nåd, och han förhärdar vem han vill förhärda.

¹⁹Du kanske då frågar, "Varför finner han fortfarande fel? För vem kan motsätta sig hans vilja?"

²⁰Men vem är du, en enkel människa, att tala tillbaka till Gud? Skall det som formas säga till den som formade det, "Varför gjorde du mig sådan?"

²¹Har inte krukmakaren auktoritet att forma från samma lerklump några kärl för särskilda ändamål och några för vanligt bruk?

²²Vad om Gud, villig att visa sin vrede och göra sin makt känd, bar med stor tålamod de föremål för sin vrede som var förberedda för förstörelse?

²³Vad om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedomar kända på föremålen för sin nåd, som han förberedde i förväg för härlighet,

²⁴inklusive oss, som han också kallade, inte bara från judarna utan också från hedningarna?

²⁵Som han säger i Hosea: "Jag skall kalla dem 'mitt folk' som inte var mitt folk, och jag skall kalla henne 'min älskade' som inte var min älskade,"

²⁶och, "Det skall vara så att på den plats där det sades till dem, 'Ni är inte mitt folk,' där skall de kallas 'den levande Gudens barn.'"

²⁷Jesaja förklarar angående Israel: "Även om antalet israeliter är som sanden vid havet, skall bara en rest bli räddad.

²⁸För Herren skall genomföra sitt ord på jorden, grundligt och snabbt."

²⁹Och precis som Jesaja tidigare sade: "Om inte Herren Sebaot hade lämnat oss ättlingar, skulle vi ha blivit som Sodom, och skulle ha varit som Gomorra."

³⁰Vad skall vi dra för slutsats? Att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, har uppnått rättfärdighet, en rättfärdighet som är genom tro;

³¹men Israel, i strävan efter en lag om rättfärdighet, nådde inte den lagen.

³²Varför inte? Eftersom de strävade efter den inte genom tro, utan som om den vore genom gärningar. De snubblade över stötestenen,

³³som Skriften säger: "Se, jag lägger i Sion en sten som får människor att snubbla och en klippa som får dem att falla, och den som tror på honom skall aldrig komma på skam."