Höga visan 2

¹Jag är som Sarons ros, Och liljan i dalarna.

²Som en lilja bland törnen, Så är min älskade bland de unga kvinnorna.

³Som ett äppelträd står ut bland skogens träd, Så är min älskade bland de unga männen. I hans skugga fann jag stor glädje och satte mig ner, Och hans frukt var söt för min smak.

⁴Han har fört mig till festens plats, Och hans baner över mig är kärlek.

⁵Stärk mig med druvkakor, Uppehåll mig med äpplen, För jag är sjuk av kärlek.

⁶Hans vänstra hand stödjer mitt huvud, Och hans högra hand håller mig nära.

⁷Jag besvär er, O Jerusalems döttrar, Vid gasellerna eller hindarna på fältet, Att ni inte väcker eller rör upp kärleken Förrän den själv vill.

⁸Min älskades röst! Se, han kommer, Hoppande på bergen, Skuttande på höjderna!

⁹Min älskade liknar en gasell eller en ung hjort. Se, han står bakom vår mur, Han ser genom fönstren, Han tittar genom gallret.

¹⁰Min älskade talade och sade till mig, ”Stå upp, min älskade, min sköna, Och kom med.

¹¹För se, vintern är förbi, Regnet är över och borta.

¹²Blommorna har visat sig i landet; Tiden har kommit för att beskära vinrankorna, Och turturduvans röst har hörts i vårt land.

¹³Fikonträdet har mognat sin frukt, Och vinrankorna i blom har gett ifrån sig doft. Stå upp, min älskade, min sköna, Och kom med!”

¹⁴Min duva, i klippans klyftor, I bergsstigens gömställe, Låt mig se din gestalt, Låt mig höra din röst; För din röst är ljuv, Och din gestalt är skön.

¹⁵Fånga rävarna åt oss, De små rävarna som förstör vingårdarna, Medan våra vingårdar står i blom.

¹⁶Min älskade tillhör mig, och jag tillhör honom; Han vallar sin hjord bland liljorna.

¹⁷Tills dagen andas och skuggorna flyr, Återvänd, min älskade, och var som en gasell Eller en ung hjort på de skrovliga bergen.